Hur blev du så gammal?

Lillebror, bli inte som jag när du blir stor...


Vart tog tiden vägen, hur blev du så gammal så fort?

Idag står du på samma plats i livet, som jag gjorde för 6 år sedan. Lycklig, glad, livrädd.

Det är dags att lämna allt gammalt och bekant bakom sig, dags att komma till en ny skola, nya vänner. Folk som inte vet vem du är, som inte vet vad du har upplevt. I deras ögon kan du bli vem som helst.
Det är dags att bli vuxen, men ändå inte. Det är ingen som kräver att du ska gå till skolan, det är ditt eget val.


Men hur blev du så gammal? Jag minns dig som liten. Dina busiga blå ögon, ditt blonda hår. Jag minns hur vi bråkade, men även hur mycket jag faktiskt älskade dig, och hur stolt jag var över dig.

Jag minns när du var så pass liten, att allt jag gjorde fortfarande imponerade på dig. Jag minns att du alltid tog mitt parti inför mamma och pappa, oavsett hur fel jag hade.

Och jag minns hur jag lärde dig öppna dörrar, något som jag sedan bittert fick ångra när jag aldrig fick vara ifred en sekund efter det.

Jag minns alla lekar, alla sånger. Harry Potterläsning i soffan, utlandssemestrar. Bad, sol. Jag minns läxor, vänner, släktträffar. Ord, uttryck, händelser.

Mina minnen skulle kunna fylla en hel bok. Men istället för att skriva en bok, tänker jag på minnena och ler. Minnen kan ingen ta ifrån en, inte ändra på.

Idag står du på samma plats i livet, som jag gjorde för 6 år sedan. Lycklig, glad. Livrädd.

Idag är din dag lillebror. Idag är första steget ut mot verkligheten, ut mot att bli vuxen.

Och kunde jag lyckas såhär pass bra. Ja då kan du göra det hundra gånger bättre. Jag älskar dig lillbrorsan.


Jag och Max. Nians skolavslutning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0