Inbrott.
Idag skulle jag egentligen ha träffat Daniela för att leta utbildning till mig, men hon var sjuk så blev inget av det.
Så jag latade mig på soffan i nån timme medan Leo roade sig kungligt på vardagsrumsgolvet bland alla sina 511 leksaker. Och sedan när Leo tog en powernap satte jag mig i bikini på balkongen och läste en av mina älskade twilight böcker.
Efter latförmiddagen tog vi en tur bort till pappa. Gick en promenad och köpte glass, till Leos stora glädje (suck, han som inte skulle äta sånt...)
Medan vi var ute och gick så ringde Agneta från stallet... Och jaa... tydligen har det varit någon inne i stallet inatt. Vi har ju inget "dyrt" framme, så sadlar, träns och dylikt klarade sig ju (inlåst i fikaboden) men i stallet har vi ju alla haft en massa saker framme, sånt som man inte tror att någon ska ta lixom.
De andra i stallet blev av med en hel del fodertillskott, men min b-vitamin och miner blå hade klarat sig, däremot har de tagit en hel del småsaker, samt rotat runt i alla lådor. Så trist för jag hade ju packat ihop 3 kassar med schabrak och sommartäcken till Pilen som han skulle ha med till Örebro... Och en av de kassarna är borta, och med det en hel del schabrak och vojlockar. Som tur var så hade tjuvarna lämnat mina 3 favvo schabrak....
Känns så trist, för även om det bara var småsaker jag blev av med så blir det ju mycket pengar när man lägger ihop det, och det är ju sådant som jag har samlat på mig under åren.
Särskilt trist att tjuvarna tog Pilens gråa waffel wave täcke... Det var grått/svart och enligt mig jättefint... Och det var det första sommartäcket jag köpte till honom, och då, för 4 år sedan hade jag så otroligt tajt med pengar, så jag var jättekär i det där täcket, och det betydde en hel del för mig. Löjligt kanske, för det är bara ett täcke... men ändå. det är minnen. Minnen som inte går att ersätta.
Och vad värre är... Någon människa, som uppenbarligen inte är helt frisk i huvudet, har varit inne i stallet och rotat. Bara meter från min ögonsten... Min fina ponnykille. Jag kan inte låta bli att förmänskliga honom till tusen och undra om han blev rädd? Blev han orolig av att det var folk i stallet mitt i natten? Folk som varken såg ut, luktade eller lät som han var van vid? Min stackars stora bebis...
Och tänk, tänk om de där hemska människorna får för sig att göra något mot hästarna? Tänk om de ger Pilen massa mat? Han är ju fånghäst och går på strikt diet, han kan ju bli jättesjuk av INGENTING i princip.... Eller tänk om de går nått ännu värre? eller nej förresten. Tänk inte alls. Klumpen i magen är tillräckligt stor redan...
Stallet är ju min trygghet, min frihetszon. Och så händer nått sånt här...
Så jag latade mig på soffan i nån timme medan Leo roade sig kungligt på vardagsrumsgolvet bland alla sina 511 leksaker. Och sedan när Leo tog en powernap satte jag mig i bikini på balkongen och läste en av mina älskade twilight böcker.
Efter latförmiddagen tog vi en tur bort till pappa. Gick en promenad och köpte glass, till Leos stora glädje (suck, han som inte skulle äta sånt...)
Medan vi var ute och gick så ringde Agneta från stallet... Och jaa... tydligen har det varit någon inne i stallet inatt. Vi har ju inget "dyrt" framme, så sadlar, träns och dylikt klarade sig ju (inlåst i fikaboden) men i stallet har vi ju alla haft en massa saker framme, sånt som man inte tror att någon ska ta lixom.
De andra i stallet blev av med en hel del fodertillskott, men min b-vitamin och miner blå hade klarat sig, däremot har de tagit en hel del småsaker, samt rotat runt i alla lådor. Så trist för jag hade ju packat ihop 3 kassar med schabrak och sommartäcken till Pilen som han skulle ha med till Örebro... Och en av de kassarna är borta, och med det en hel del schabrak och vojlockar. Som tur var så hade tjuvarna lämnat mina 3 favvo schabrak....
Känns så trist, för även om det bara var småsaker jag blev av med så blir det ju mycket pengar när man lägger ihop det, och det är ju sådant som jag har samlat på mig under åren.
Särskilt trist att tjuvarna tog Pilens gråa waffel wave täcke... Det var grått/svart och enligt mig jättefint... Och det var det första sommartäcket jag köpte till honom, och då, för 4 år sedan hade jag så otroligt tajt med pengar, så jag var jättekär i det där täcket, och det betydde en hel del för mig. Löjligt kanske, för det är bara ett täcke... men ändå. det är minnen. Minnen som inte går att ersätta.
Och vad värre är... Någon människa, som uppenbarligen inte är helt frisk i huvudet, har varit inne i stallet och rotat. Bara meter från min ögonsten... Min fina ponnykille. Jag kan inte låta bli att förmänskliga honom till tusen och undra om han blev rädd? Blev han orolig av att det var folk i stallet mitt i natten? Folk som varken såg ut, luktade eller lät som han var van vid? Min stackars stora bebis...
Och tänk, tänk om de där hemska människorna får för sig att göra något mot hästarna? Tänk om de ger Pilen massa mat? Han är ju fånghäst och går på strikt diet, han kan ju bli jättesjuk av INGENTING i princip.... Eller tänk om de går nått ännu värre? eller nej förresten. Tänk inte alls. Klumpen i magen är tillräckligt stor redan...
Stallet är ju min trygghet, min frihetszon. Och så händer nått sånt här...
Kommentarer
Trackback
