nej, nu är jag visst sådär dålig igen...

Alltså. Det här med blogg och fina uppdateringar 30 ggr om dagen, det är nog inte riktigt min grejj...

Iallafall. Igår träffade jag och Leo Anna för att säga hej då... Känns som om hon ska vara borta i 3 år, fast det bara är en vecka. Vi köpte grejjer inför turkland (lite schampoo och sånt) och letade skor (hittade inga snygga). Jobbade på kvällen i 4 timmar. Trist och segt.

Efter jobbet åkte jag hem till mams och höll henne sällskap till 1 på natten då vi åkte och hämtade en något överförfriskad lillebror + 3 kompisar till honom. Det hade varit skolbal med efterfest vid lånkan (känns det igen, någon?) Hade lite flashbacks måste jag säga. Herregud, det är 6 år sedan man stod där själv, men det känns som igår. Illa.

Dagen idag har varit bajstråkig om jag får säga det själv. Känner mig som tant Malin, 87 år. Klockan är 22:48, det är fredag och vad gör jag? Jooo jag bloggar. På mina föräldrars dator. Och så fort jag skrivit klart detta ska jag hem till mig och sova, för snart är det morgon igen. Jo man tackar, en annan är ju uppe sent idag!

Ibland känns det som om jag missar hela livet. Jag är 22, jag ska förtusan leva livet just nu, inte vinka till livet lite slött från köksfönstret innan jag återvänder till min soffa. Suck. Men det är ju bara så mycket annat som måste göras. Städa, handla, fixa med barn, fixa med häst, jobba, betala räkningar. Livet är en bergodalbana sägs det ju, och just nu känner jag att min bergodalbanvagn har hamnat på villovägar. Istället för att rusa ner i en livsfarlig backe som svänger i 90 grader (fast på ett härligt sätt) så tuffar min vagn just nu runt, runt på ett spår som liknar nyckelpigan på grönalund. Och trots det går livet så jäkla fort. Jag hinner ju knappt vakna innan det är dags att sova igen! (utom på jobbet, där går tiden sanslöst långsamt, men ändå).

Längtar iallafall efter sommaren, turkiet, semester, roadtrip med Anna. Jag vill känna mig ung och nykär igen. Inte som 87 och tråkig. Men antar att det går över. Hoppas jag iallafall. Och jag hoppas att det hinner gå över innan alla i min omgivning har hunnit tröttna på mig.

Helgen hoppas jag iallafall ska bli kanon. För att inte sakna Anna allt för mkt (herregud, hur kan en vecka kännas så lång?!) ska jag tillbringa all vaken tid i stallet. Hoppas jag iallafall. Det står fodringar och städning på schemat. För alla andra låter det säkert bajstrist, men det är det här jag längtat efter hela veckan! Jag ska provrida min nya sadel, jag ska bada Pilen, jag ska städa loftet och skåpet, tvätta schabrak, borstar, kläder, benskydd och lindor. Rensa och slänga, behålla och laga. ååååh, kan det inte bli helg nuuu? Dessutom ska jag rida ut med en stallkompis imorgon, det ska bli grymt!

Så ja, nu ska jag återvända till min lägenhet och försöka att inte tänka alltför mkt på skräckfilmen som lillebror och mamma kollade på medan jag städade (och som jag råkade fastna i, så nu kommer jag drömma mardrömmar och sova med lampan tänd i några veckor, sorry Jonny!).

Sussa sött!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0