Inte riktigt som jag trodde.
Den 21a mars 2007 fyllde jag 19. Jag gick sista året i gymnasiet och hade fullt upp med förberedelserna inför studenten. Jag minns inte hur jag firade min födelsedag då, men vi gick väl antagligen ut nånstans.
Livet lekte, jag hade hur kul som helst. Sommaren närmade sig, studenten, och allt vad det innebar, närmade sig också. Jag var, liksom mina klasskompisar, fylld av förväntan.
Jag hade höga krav på mig själv. Jag visste att det snart var dags att bli vuxen. Snart skulle jag säkert flytta hemifrån, ta det förbaskade körkortet, lära mig laga mat som faktiskt gick att äta och börja pensionsspara. Men framförallt skulle jag snart veta vad jag ville göra med mitt liv.
Skulle jag plugga vidare? Eller skulle jag hitta drömjobbet? Skulle jag åka utomlands och plugga något år? Eller skulle jag satsa på hästarna ett tag, passa på att utbilda mig inom mitt intresse?
Möjligheterna var oändliga, och det kändes som om det var nu, nu som livet började! Snart skulle jag också bli sådär vuxen, bara kunna allt helt plötsligt, veta allt och allt skulle bara bli så bra.
Men aldrig ens i min vildaste fantasi hade jag väl trott att jag efter sommaren skulle träffa en kille som skulle charma mig så totalt att jag tackade nej till drömjobbet på en hästgård i lund. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle hinna bli gravid innan jag fyllde 21. Och aldrig, aldrig, hade jag väl trott att jag skulle sitta och jobba i kassan på ICA.
Livet blev inte som jag tänkt mig alls, där när jag firade min 19e födelsedag för 3 år sedan.
Det finns saker som jag kanske borde ångra, saker som jag borde gjort, saker som jag borde testat. Men jag tänker inte ångra mig. Alla mina beslut ledde mig till det liv jag har idag. Alla mina beslut resulterade i min son. Min underbara Leo...
Men ibland kan jag känna att det vore så skönt att få känna sig vuxen. Att helt plötsligt bara veta en hel massa saker. Att drömjobbet skulle hoppa fram och bita mig i näsan, eller att jag iallafall skulle komma på vad jag vill göra, vad jag vill utbilda mig till. Det skulle vara så skönt att inte behöva oroa sig för pengar, eller för att jag ska fastna i den där förbannade ICA kassan. Att helt plötsligt bara veta...
Idag fyller jag 22. Och jag väntar fortfarande på att jag ska känna mig vuxen...
