Blir bara så less...

Jag har börjat ljuga jäkligt bra.

Inga stora saker egentligen, men små vita lögner, det börjar jag verkligen bli duktig på.

Anledningen är enkelt. Det är lättare att ljuga än att ta en diskussion om saken.

Jag har, som många av er säkert vet, försökt gå ner i vikt. Jag har kört med detox, försökt motionera (köpte en jättefin crosstrainer, som jag tröttnade på rätt fort, men som nu är kanon att hänga kläder på!), försökt sluta med godis och läsk. Det jag försöker med nu är nutrilett.

Men det är svårt, verkligen skitsvårt, när fikat är mitt framför nosen på mig. Jag är en sådan sockergris, jag kan bara inte låta bli att bara ta en liten, liten bit. Och sedan har jag sådan ångest, och mår så dåligt, att jag skulle vilja sätta mig i ett hörn och bara gråta. Mat, och framförallt kolhydrater, har blivit det som upptar mina tankar i princip all min vakna tid. Jag mår jättedåligt över att vara såhär tjock.

Och innan alla börjar tjaffsa om saken. Nej jag vet också att jag inte är tjock. Inte enligt ordets rätta bemärkelse.

Men har man alltid varit smal, alltid haft en platt mage, alltid kunnat komma i str 32 och XS, ja, då är det inte så kul när man helt plötsligt ser ut såhär.

Det är just den diskussionen jag inte orkar ta en enda gång till. Jag vet att alla bara vill väl när ni utbrister "men du är ju inte tjock", men nu är det, tyvärr, inte er det handlar om.

Allt handlar om mig. Och jag är inte nöjd just nu. Jag vill inte väga över 50 kg. Jag vill ner till mina 46 kg igen. Jag vill ner till min vanliga vikt, jag vill ha tillbaka min platta mage, och jag vill komma i mina älskade jeans igen.

Jag vet också att det inte är bra att få ångest över att man har ätit, jag vet att mitt förhållande till mat just nu är lite fucked up. Men varje gång någon börjar diskutera detta med mig blir jag ledsen!

Jag vill inte behöva ta men-du-är-ju-smal-varför-ska-du-hålla-på-med-dina-larviga-dieter-diskussioner igen. Jag vill inte behöva försvara mig mer, jag är less på det nu. Ni är gulliga som försöker muntra upp, men det drar bara ner.

Så jag ljuger när ni undrar, jag drar mina vita lögner, jag smygäter mina dietshakes. Jag går mina promenader ensam, och jag får ångest i ensamhet när jag misslyckas.

Jag orkar inte mer, jag är less nu. Låt mig hålla på, låt mig slippa ljuga.

Det handlar inte om vad ni ser, det handlar om vad jag ser när jag ser mig själv i spegeln. Och jag vill vara nöjd.
Jag vill inte uppnå perfektion, jag vill inte se ut som tjejerna i top model. Jag vill se ut som mig själv igen, jag vill vara lycklig i min egen kropp. Så snälla låt mig hålla på, och snälla, skippa moral predikningarna om att man måste äta ordentligt.

Jag vill bara vara nöjd, helst utan att behöva ljuga mer...




Kommentarer
Postat av: sara

folk ska inte lägga sig i, man ska få väga så mycket/lite man vill. Och som du sa, bara man är själv nöjd. Det är ju en själv som ska få leva med kroppen..själv så håller jag på med min evighets långa viktnedgång. Riktigt jobbigt, spec nu när sommaren är här!

Kram på dig.

2010-05-04 @ 22:41:21
URL: http://minjoo.blogg.se/
Postat av: Jessica

Ljug inte för dej själv, det är det enda tipset jag kan komma på.

Ljuger du för dej själv kommer du ingen vart.

Jag förstår dej fullt ut när du skriver att du inte vill vara tjock längre, alla har vi väl våra egna idéal att gå efter, så även jag!

jag vill definitivt inte se ut som jag gör, och jag kämpar för att uppnå det resultat jag vill ha, jag till och med ljuger för folk om hur jag gör för att gå ner (diét-shakes äter jag i tystnad när ingen ser...)

Så, jag förstår dej fullt ut!

2010-05-04 @ 22:41:30
URL: http://jessapessa.blogg.se/
Postat av: Emmi

Jag har varit precis där du är nu, och förstår dig till 100%.. man ledsnar på att försvara sig till slut och då är det lättare att bara vara tyst och göra allt i smyg.. Allt jag åt var nutrilette i säkert ett halvår. Mitt enda råd är att du inte låter det gå längre.. Jag kunde inte heller hålla mig borta från sötsakerna, fick sån ångest efteråt och var tvungen att bli av med skiten på onaturligt sätt för att må bra igen. Mådde till slut så psykiskt dåligt även fast det tog ett tag innan jag förstod det.. Alltid trött och sur.. Men snygg! Så länge du fortfarande mår bra i psyket, så kör på tycker jag.. Kram!

2010-05-05 @ 08:04:44
Postat av: ingela

jag går gärna prommisar med dig!

jag mår också så där dåligt, jag har också alldeles för mycket at gå ner :( o det gör en deppad o direkt man stoppar i sig ngt får man den fetaste ångesten. jag går också på en massa dieter men det känns inte som att ngt vill fungera :S

2010-05-05 @ 09:51:52
Postat av: Iza

hej tjejen. Roligt att "se" dig igen. Jag förstår dig fullt när du talar om att du inte trivs i din egen kropp och att du vill gå ner i vikt och se ut som du gjorde innan Leo. Hoppas att allt är bra m dig, din familj o goa Pilen. kram

2010-05-05 @ 18:00:38
URL: http://imittegetparadis.blogg.se/
Postat av: Katinka

Jag fattar precis. Visst har alla sina mål med hur de vill se ut och det är inte fel att sträva dit om man inte trivs i det man är nu. Vet inte om det här är aktuellt iom att du säkert tänker på mycket annat nu. Men iaf tänkte jag bara höja ett varningens pekfinger:



Jag kände samma sak och det slutade i bullimi när ingenting annat hjälpte - inte för att det hjälpte heller. Jag tror att om man hjälper kroppen att slappna av följer vikten med. Prova att börja gå på yoga då och då eller försök släpp matångesten och bara tänk på att försöka äta normalt och undvika dina svagheter i bullar eller vad det kan vara.



Ledord:

1) slappna av

2) är så normalt du kan

3) om du "misslyckas", jaga inte upp dig! tänk att den här gången gick det inte som du tänkte - men det har kanske ändå gått bättre att undvika svagheter på senaste tiden. tänk positivt. stress och ångest saktar ner matsmältningen



Sammanfattningsvis: lev ditt liv som det ska levas. Var glad, slappna av, känn inte efter för mycket, träna regelbundet (inte för att du känner ångest över vikten, tänk istället att det är bra för din kropp). Vet inte om något av det här hjälper dig. Men jag har tagit mig igenom bullimi helt själv och när jag började slappna av så försvann ångesten och tvången sakta men säkert.



Det här livet är till för att levas

Kramar!

2010-09-22 @ 11:59:58
URL: http://tinkalinka.blogg.se/
Postat av: lovisa

man ska passa sig för lögner!

2010-09-22 @ 12:28:03
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0