Blir så trött på mig själv!
Och det gick åt helvete. Jag kan inte rida längre. Allt blir bara fel. Och det gör så jäkla ont i hjärtat. Jag har ju kunnat. Okej att vi har haft dåliga dagar... men såhär dåligt har det nog aldrig gått förut.
Älskade knashästen, jag tycker ju så mycket om dig. Men snart ger jag upp oss. Det är inte schysst mot hästen när jag inte kan rida...
En sista kraftansträngning nu, sen ger jag upp. Jag ger det en sommar. Jag orkar inte mer, orkar inte vara ledsen över att det inte funkar. Nu tar jag mig i kragen, nu jävlar löser jag det här. Och om det inte går att lösa... Så långt vågar jag inte ens tänka. Inte utan att börja gråta. Så jag låter bli.
Skärpning Malin. För Pilens skull, för vår skull. Nu jävlar.
Ni kommer klara av det malin! Det är inte lätt att hitta tillbaka till det som har varit, och jag känner precis igen din känsla. Det var likadant för mig efter att jag hade ett uppehåll och började med Eldix, mycket berodde på att hästen inte kunde men jag kände mig lika värdelös för det. Men försök att sänk ribban för dig själv och försök få det att funka med små moment innan ni går vidare till nästa så ska du nog se att det blir bättre tillslut!
Äsch vilket trams;), klart ni kommer hitta tillbaka, allt behöver inte vara bäst jämnt. :) Pilgrim är en bestämd liten gosse med mycket knas i själen det vet vi alla. Men att ni är själafränder det vet jag... så ge det tiden som behövs så kommer det lossna. Sen har han sin problematik med bakbenen som ibland kan ge sig till känna, men man får finna vägar runt det. Det kan ta lite längre tid för honom än för andra hästar.
Vet dock precis hur du känner. Iblnad vill man bara ge upp för sina perfektionskrav. Man vill ju det bästa för sin fyrbenta vän.
Men du kan. Det vet jag. (kan påminna dig om alla 673 spekulanter hästen hade en gång i tiden... o alla som fick ett stort NEJ)...
