Känner mig sådär ensam igen...
Egentligen vet jag ju hur jag är som person, men nånstans längst vägen har jag tappat bort mig själv. Från att ha varit glad, sprallig och full av ideér så har jag blivit nån trist hemmafru som bara rör mig mellan jobb, vardagsrum och stallet.
När jag har sånna här dagar som idag så känns det som om ingen av mina vänner umgås med mig för att dom faktiskt gillar mig, utan snarare för att jaa... det är bekvämt att jag finns tillgänglig, jag gör ju lixom aldrig nått annat. Att jag har så sjukt dåligt självförtroende bidrar helt klart till dom här tankarna. Vem skulle vilja vara kompis med mig osv osv är tankar som jag inte vill ha, men som ändå finns där.
Sånna här dagar hatar jag personerna som fick mig att börja må dåligt. Var ni tvugna att bryta ner mig så totalt? Ibland undrar jag verkligen vem jag hade varit utan han som fick mig att börja tänka såhär. Vem hade jag varit utan han som jag inte vill prata om, inte ens vill tänka på?
Och jag är så sjukt rädd för att bli lämnad, för att bli bortglömd. Jag saknar Anna så totalt, min bästa vän över allt. Ingen förstår mig som den tjejen, faen va jag älskar henne. Men åååh det är så svårt att hitta tid och ses. Allt var så mycket lättare i högstadiet.
Och tänk om Jonny försvinner? Då skulle mitt liv rasa samman.
Jag vill ju inte vara såhär tråkig och trist!
Jag vill vara jag igen. Den där glada tjejen, som klädde sig snyggt, brydde sig om hur hon såg ut och som älskade att dansa. Som inte satt hemma och grät i soffan för att hon kände sig ensam... Som alltid hade tusen bollar i luften och som älskade att hitta på saker, och som inte tyckte att ett besök på IKEA räknades som äventyr.
Jag vill vara jag igen. Och jag vill inte vara rädd för att mina kompisar egentligen snackar skit bakom min rygg, eller umgås med mig bara för att dom är tvugna. Jag vill inte vara rädd för att bli lämnad hela tiden, och jag vill inte längre vara ledsen.
Snälla gode gud, låt mig få bli mig själv igen, jag orkar inte vara ledsen mera nu...
Gumman, en sak är säker, tror jag pratar för alla dina vänner när jag säger:
DU ÄR GRYM!!! Du är en sån härlig tjej som är rolig och jävligt smart!!
Det är väl klart att du inte längre sminkar dig, klä dig och är som du en gång vart.. Du är ju trött. Leo sover inte om nätterna/mornarna. MAn fungerar inte som person då. Men snart, när Leo sover om nätterna och ger dig sovmorgon på lördagar o söndagar, DÅ, då min vän så kommer du att orka med allt vad Malin innebär!! Jag lovar gumman!! Ha tålamod, det kommer.. Men vet du en sak... Det är absolut inge fel på den Malin som jag känner.. Hon är grym!! <3 Kramis
Håller med allt i senaste kommentaren! Du är helt underbar Malin och nu får du lyssna på vad VI säger och inte börja tro på vad dina hjärnspöken säger för dom stämmer inte! Saknar dig som fan på jobbet och hoppas vi kan dra ihop den där tjejkvällen någon dag! Tycker du också är helt Grym. Kramar i massor!!
Kan inte göra annat än att hålla med föregående talare till 100% Du är grym och helt fantastisk. Rapp i käften och alltid rolig att umgås med, man har inte en tråkig stund med dig. Du ÄR grym <3
Höhö, visste att du skulle kommentera min första kärlek :P Jaa, jag vet vems kille det är ;)
Vi gillar dig jätte mycket, du är ju så glad o sprallig i mina ögon!
du är en pärla malin, glöm intr de :)
sv: ååh, tack! mig blir du faktiskt inte av med i första taget ;) haha, sant sant, men man man (eller jag, fick iallafall lite hopp om att den kommer att bli bra sen, hihi)
jag vet att jag inte känner dig bra alls, men av det jag vet. så verkar du vara en toppentjej malin! vi har alla våra toppar och dalar, låt det bara ta den tid det behövs för att du ska bli den du vill vara igen! jag tror iallafall på dig, även om det kanske inte hjälper..