mirowskan

Idag skulle vi ha firat 5 år tillsammans. 5 hela år av lycka. 5 år tillsammans, bara du och jag.

Istället sitter jag ensam i soffan med tårar längst kinderna.

För du finns inte längre vid min sida. Vår tid är inte längre något mer än minnen av det som en gång var. Det finns inte längre ett VI, inte längre ett OSS. För du kommer aldrig någonsin komma tillbaka till mig.

Aldrig mer kommer vi busgaloppera runt i skogen, aldrig mer kommer jag höra dig gnägga när jag parkerar bilen. Aldrig mer får jag pussa din mjuka mule, eller krama din hals.

Vi borde ha firat 5 år idag. Istället sitter jag ensam kvar och gråter.

Livet är inte rättvist....