mirowskan

För ibland har någon annan beskrivit känslor så himla bra.

Denna dikt har jag gillat sen första gången jag läste det, och det var himla många år sedan, men det är först nu som jag på riktigt förstår. För visst är det precis så som det står. Om det bara hade handlat om kärlek, då hade du aldrig dött. För tro mig, ingen älskade dig så mycket som jag. Jag hade gladeligen gått igenom både eld och vatten för din skull, min vackar ponnyprins. Men från den hemska fången kunde varken jag eller veterinärerna rädda dig...

Jag önskar så, av hela mitt hjärta, att jag kunde få dig tillbaka. Men det kan jag inte, för du är borta för alltid... Och kvar finns bara jag. Med all sorg, med all smärta, och med minnen som inte får blekna, som aldrig får glömmas bort. I hjärtat finns du alltid kvar min finaste...

Och jag börjar så sakta förstå... Det här var inte rätt för mig, men det var rätt för dig. Ibland räcker inte kärlek till, även om den är gränslös. Livet är inte rättvist nånstans. Men jag fick ändå 5 underbara år. Snart kanske jag kan sluta vara bitter över att det inte blev fler, och istället börja glädjas åt att du var i mitt liv så länge...
Snart min älskling, men inte än, kanske jag kan tänka på dig utan att börja gråta. Kanske.


They say memories are golden
well maybe that is true.
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
a million times I cried.
If love alone could have saved you
you never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.

If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I'd walk the path to heaven
and bring you back again...


Och saknaden blir värre, för varje dag som går...