När får man börja älska igen?

När är det okej att börja tycka om en häst igen?

Jag var ju på blåkulla och provred en ponny idag. Ska jag vara helt ärlig tyckte jag att han var råful vid första anblicken... Ni vet sådär, lite ridskoletrött i ögonen, smustig och matt i pälsen, hovskägget inte klippt osv. Men efter idag ser jag bara möjligheter. Herrejävlar vilken rolig häst att rida! Visst, massa missförstånd blev det, var ju ändå första gången jag satt på honom, men det var KUL igen.

Och genast fick jag dåligt samvete, tryckte tillbaka känslorna och var tillbaka i smärtan. Stinget i hjärtat varje gång någon nämner dig, eller det pulserande svidandet som är där så fort jag inte är sysselsatt med något annat. På ett sätt vill jag inte må bättre, för mår jag skit, då vet jag åtminstonde att du har funnits. Då har jag iallafall tecken på att du en gång var min nr 1. För jag har så svårt att minnas, verkligen minnas det du och jag har gjort. Alla säger att det kommer...

Men just nu ser jag bara hur du faller. Och det svider i hjärtat. Kan inte sluta minnas den där hemska, sista dagen. Kan inte, vill inte.

Jag älskade ju dig, älskar dig fortfarande. Så mycket att det faktiskt är svårt att andas för att det gör så ont just nu. Saknaden som hela tiden trycker i bröstet. Det är kärlek, det är saknad. Och det är det enda jag har kvar från dig.

Men när är det okej att börja tycka om någon annan? Finns det några etikettregler?

Är så spänd på hur det kommer att kännas att få hem en ny häst. Hur kommer det bli, kommer stallet någonsin vara samma glädje, samma totala glädje igen?

Jag kommer aldrig få dig tillbaka, hur mycket jag än önskar det, hur många gånger jag än ber till gud om att han ska skicka tillbaka dig. Du är borta, och du är borta för alltid, min älskade vän.

Är det då så fel av mig att vilja ha en ny häst? Vilja ha nått nytt att sysselsätta tankarna med, att bry mig om, att ha kul med.


Är så förvirrad just nu att jag varken vet ut eller in. Kan jag inte bara få ett tecken, ett tecken på att det kommer bli bra igen? Snälla?




Kärleken ska ju övervinna allt? Livet är inte rättvist...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0