Så jävla egoistisk.
Har sjukt dåligt samvete just nu.
Letar ju ny häst... Och hjärtat säger en sak, men hjärnan en helt annan...
Hjärtat skriker nämligen att jag ska provrida allt med fyra ben och svans, medan hjärnan skriker att jag ska betala av min skuld till mamma och pappa med pengarna, och vänta en 10 år eller så innan jag skaffar ny.
Och allt är så jävla jobbigt. Pil fanns ju lixom där från början, där var det aldrig nått val. Aldrig att jag skulle ha sålt honom, det fanns ju aldrig på världskartan. Men nu har jag ett val. Det är inget lätt val.
För jag vill så gärna vara egoistisk. Jag vill så väldigt gärna ha en ny häst. Just nu ser jag knappt nån mening med livet utan häst. För utan häst, då lever jag inte - då existerar jag bara. Det får låta löjligt, det skiter jag faktiskt i. För det är mitt liv, min passion, och jag vet hur jag känner.
Å andra sidan vet jag ju att dom där pengarna som hästen kostar varje månad, dom kan man göra rätt mycket annat med. Renovera köket, åka till thailand, äta ute 4 gånger i veckan osv.
Men jag vill inte till thailand, köket är fullt funktionsdugligt, och jag äter gärna nudlar hemma i soffan 7 dagar i veckan. Men nu handlar det ju inte bara om mig. För vi är en familj, vi är 3 stycken som ska samsas.
Men jag vill så gärna vara egoistisk. För jag kan inte se mig själv utan mitt hästliv. Vill inte leva det livet, är inte intresserad alls.
Och jag vill så gärna höra att det är okej, att jag får vara egoistisk just nu, att jag får leva det liv jag vill leva.
All smärta, all sorg, alla problem. Just nu är världen lite för tung att bära känner jag. Och nånstans sörjer jag inte bara förlusten av min älskade ponny. Utan jag sörjer även avsaknaden av mitt hästliv. Jag vill inte förlora det också, vill inte bara existera - jag vill leva. Även om jag är egoistisk. Förlåt...
Världen var så mycket bättre, när du var nära.
Jag saknar dig mer än ord kan förklara...
Usch skulle nog inte överlevt om det där hade hänt min nimbus, men jag kan nog inte heller sätta mig in i situationen men du skulle fått rida min ponny om jag hade haft honom i stockholm. Men du får kanske göra något mindre än att just äga en häst, låna någon som du kan ha kul med, kanske jag bara svamlar, men aa försöker komma på något. Du ska veta att jag tänker på dig. Kram Minna
hur kan du skaffa häst nu?!! så nära inpå? vänta och sörg klart! det är egostiskt! ni är 3 i familjen! betala av din skuld till dina föräldrar! skaffa häst sen när allt börjar ordna upp sig!!
Jag känner inte dig och har knappt träffat dig heller men jag är jättebra kompis med Sofia och jag har träffat Pilen några gånger, så egentligen har jag väl inget att säga ;) men jag tycker iallafall att hästlivet verkar ju vara det liv du vill leva, och en ny kompis kanske hjälper dig i saknaden efter Pilen. Du kommer inte att sluta sörja honom, men kanske blir det på nåt sätt lite enklare. Du ska inte ge upp dit hela ditt hästliv, just nu kanske en häst är helt rätt.
Men som sagt, jag kanske inte borde säga något eftersom att jag inte känner dig, men ja, jag vet hur mycket Sofia saknar Pilen.
