mirowskan

Följer ju min medis blogg, och hon lägger alltid upp så himla fina bilder. Känner mig sååå hemsk men tusan vad avis jag blir jämt.

Jag vill också ha en bästis i stallet, som vill träna och ta kort, busa runt och filmas. Men så fort jag vill att någon ska med och fota så får jag bara höra suck och stön.

Faen. Ibland vill jag bara vara liten igen. Eller inte liten. Men typ, gymnasiet. När Anna hade Perla och jag hade Pil. När vi knasgalopperade på ängarna, red barbacka och med bara grimma i spöregnet. När jag hade det där som är roligast här i livet med en kompis. När livet var lite lättare.

När livet inte bestod av sorg och smärta. När livet var mer än räkningar att betala och tid som aldrig någonsin räcker till. När man fortfarande hade sommarlov, sportlov, höstlov och var ledig på helgerna.

Åh. Jag ska väl inte klaga egentligen... Men jag vill också hinna rida medan det är ljust, jag vill också hinna träna, utvecklas och komma nånvart. Jag vill också ha fina ridbilder, och filmer där jag rider så jag kan se vad jag gör fel. Jag vill också ha en hästbästis.

Faen Sofia, förlåt att jag är avis. Men vill du byta liv med mig ett tag? Bara en liiiiten liten stund? Eller lite enklare, är det inte någon som kan börja följa med mig till stallet, bara nångång ibland, och fota och skratta en stund?

Back in the Days, Våren 2006... Helvete vad jag saknar tiden!