Uppdatering!
Är sjuuukt dålig på att skriva här varje dag, fattar inte hur folk hinner med sånna där snygga inlägg med nyfotade bilder och grejjer. Vet inte, jag kanske helt enkelt är för gammal och oteknisk för sånt här?
Iallafall. Veckan har varit helt skit. Eller nej, måndagen var ok. Fick supergulligt kort av finaste, åt mysmiddag sent på kvällen (eftersom jag jobbade till 21.45) och Leo sov bra på natten.
Tisdag, onsdag och torsdag var sedan ett rent jävla helvete. Mådde skit, satt bara i soffan och antingen grät och var helt hysterisk med massa ångestattacker, eller var så skrämmande avskärmad att jag inte ens kände mig som mig själv. Mamma, pappa och Jonny försökte hjälpa men det finns ju inte så mkt att göra... Det jag verkligen skulle behöva är en dagisplats, så att Leo iaf slipper se mig såhär...
Visst, min son saknar ingenting, han har rena kläder, får ordentligt med mat och har tonvis med leksaker. Men det kan ju inte vara så kul med en mamma som gråter av tanken på att klä på sig och gå utanför dörren, och som sitter och samlar kraft i 3 timmar för att orka borsta tänderna...
Min stackars fina bebis.... Mammas finaste knorvkorv. Usch vad jag har dåligt samvete...
Fredagen var ok, tog mig till jobbet, klarade jobbdagen med ett leende på läpparna och var glad att dagen inte var så lång. Hade en otrevlig kund som fick mig att känna mig värdelös (fast egentligen så veeet jag ju att det är honom det är fel på, det är han som står och gormar på kassörskan lixom...) och efter det åkte jag till stallet där jag tillbringade över 3 timmar.
Stallet är verkligen mitt andningshål. Herregud, hur jag skulle må utan mitt stall, det vill jag inte ens veta. Och ändå, när jag mår som sämst måste jag ju ha hjälp även där... Tur man har snälla föräldrar och snäll sambo, som genom åren har lärt sig att mocka och fylla höpåsar...
Dagen idag har varit ok. Långt och trist pass på jobbet men ah, helt ok. Behöver ju pengarna. Kom ut till stallet sent och ser att Wanco hade lyckats ha sönder sitt täcke imorse, då han hade blivit rädd för en hund och stegrat (!) sig och på nått vis trasslat in sig. Pinsamt, har aldrig sett dom tendenserna hos honom när han blivit rädd... Hoppas att det inte sätter sig i huvudet på honom nu, för sånna dumheter får man INTE göra.
Klättrade upp på loftet, letade täcken och hade mig. Efter det blev det uteritt i -20 grader. Myspys men kallt.
Nu är klockan 22.20 och jag har precis kommit ur duschen. Imorgon väntar morgonfodring, jobb och städning. Får se om jag orkar vara duktig då kanske, och skriva nått litet inlägg?
Natti natt.
Iallafall. Veckan har varit helt skit. Eller nej, måndagen var ok. Fick supergulligt kort av finaste, åt mysmiddag sent på kvällen (eftersom jag jobbade till 21.45) och Leo sov bra på natten.
Tisdag, onsdag och torsdag var sedan ett rent jävla helvete. Mådde skit, satt bara i soffan och antingen grät och var helt hysterisk med massa ångestattacker, eller var så skrämmande avskärmad att jag inte ens kände mig som mig själv. Mamma, pappa och Jonny försökte hjälpa men det finns ju inte så mkt att göra... Det jag verkligen skulle behöva är en dagisplats, så att Leo iaf slipper se mig såhär...
Visst, min son saknar ingenting, han har rena kläder, får ordentligt med mat och har tonvis med leksaker. Men det kan ju inte vara så kul med en mamma som gråter av tanken på att klä på sig och gå utanför dörren, och som sitter och samlar kraft i 3 timmar för att orka borsta tänderna...
Min stackars fina bebis.... Mammas finaste knorvkorv. Usch vad jag har dåligt samvete...
Fredagen var ok, tog mig till jobbet, klarade jobbdagen med ett leende på läpparna och var glad att dagen inte var så lång. Hade en otrevlig kund som fick mig att känna mig värdelös (fast egentligen så veeet jag ju att det är honom det är fel på, det är han som står och gormar på kassörskan lixom...) och efter det åkte jag till stallet där jag tillbringade över 3 timmar.
Stallet är verkligen mitt andningshål. Herregud, hur jag skulle må utan mitt stall, det vill jag inte ens veta. Och ändå, när jag mår som sämst måste jag ju ha hjälp även där... Tur man har snälla föräldrar och snäll sambo, som genom åren har lärt sig att mocka och fylla höpåsar...
Dagen idag har varit ok. Långt och trist pass på jobbet men ah, helt ok. Behöver ju pengarna. Kom ut till stallet sent och ser att Wanco hade lyckats ha sönder sitt täcke imorse, då han hade blivit rädd för en hund och stegrat (!) sig och på nått vis trasslat in sig. Pinsamt, har aldrig sett dom tendenserna hos honom när han blivit rädd... Hoppas att det inte sätter sig i huvudet på honom nu, för sånna dumheter får man INTE göra.
Klättrade upp på loftet, letade täcken och hade mig. Efter det blev det uteritt i -20 grader. Myspys men kallt.
Nu är klockan 22.20 och jag har precis kommit ur duschen. Imorgon väntar morgonfodring, jobb och städning. Får se om jag orkar vara duktig då kanske, och skriva nått litet inlägg?
Natti natt.
Kommentarer
Trackback
