mirowskan

När det faktiskt går bra!

Red bara ut barbacka typ en halvtimme nu på kvällen eftersom klockan han bli nästan 9 innan jag satt på hästen. Travade ett par hundra meter där marken var jämn, och herregud så bra det gick! Bra tempo, Ok form, och framförallt - stadig form i avsaktningarna och igångsättningarna.

Tränade sedan sidvärts över vägarna och han lyssnade kanon på skänkeln, red med hackamore och då är det ju som bekant lite svårt att ta ledande tygeltag men gah så bra det gick. Var helt lyrisk efter det, så då skrittade vi hem på lång tygel.

åååh jag vill ha bra underlag, en bra tränare och 2 sadlar som sitter bra. Och sen vill jag bli bra på att rida igen, och bara känna såhär varenda gång jag rider. Faen va kul det är att rida när det faktiskt går bra!

Bilden är från helgen, ignorera att jag sitter som en gris, hade för korta läder och för långa tyglar...

 

Hua. Igår var verkligen ingen rolig kväll. Bara missförstånd och massa tårar, och dessutom hade jag ju självklart glömt min medicin hemma, så det blev ännu jobbigare.

Men vi redde iaf ut allt, och det kändes bra, även om det var jäääävligt jobbigt ett tag där... Faen va jag hatar att bråka med vänner, även om det bara är "bråk", dvs missförstånd som förstoras upp och blir nått stort utan att det egentligen var meningen - åt något håll.

Skulle egentligen städat hos mamma och pappa efter stallet igår men bröt ihop totalt så fort mamma frågade mig hur jag mådde, så det gick åt helvete med det också..

Idag väntar iaf fika med g.mormor och pappa, sedan ska jag och Leo till skäris och växla pengar. Och om liten inte är heltrött på att åka bil efter det, så är planen att bege sig till haninge och handla foder... Men ev skjuter jag upp det till imorgon.

Kvällen väntar sedan höhämtning och kvällsfodring.

Bara massa "fix" idag med andra ord. Mkt på en gång. Men så går det när man envisas med att ha häst, och ändå åka utomlands i två veckor, haha.

So long!

Älskade knashäst... Mamma saknar dig.

Ikväll är planen att jag ska iväg och rida! Har redan varit två vändor i stallet - en imorse för att släppa ut hästarna och för att Wanco skulle skos, och en omgång för att ta in hästarna.

Lite jobbigt med insläppet bara, för det är en häst i stallet som beter sig så jäkla läskigt att jag börjar tycka det är jobbigt. Han stegras, bits, sparkas och har sig. Dessutom gillar han att slita sig (trots kedja) och när han kommer lös attackerar han... Extra läskigt är det förstås när jag är där ensam med Leo - för om jag skulle få en spark och bli medvetslös eller riktigt skadad, då kan det ju dröja timmar innan någon hittar mig...

men men. Ikväll ska jag iaf rida, och passa på att städa och fixa lite i stallet. Minns inte ens när jag var i stallet och red sist på en kväll, och bara var. Så det ska bli grymt skönt!

Bestämde i måndags att Wanco ska få vintervila i en vecka. Han har ju stått rätt mkt nu då dels har Sofia varit bortrest, och dels så har det varit jul och nyår, och därtill har Leo och jag varit sjuka i omgångar, och så är det mkt extrajobb under jul/nyår.

Så ridningen har hamnat lite i skymundan på senare tid. Har omedvetet trappat ner senaste veckorna, och nu har han stått sedan i söndags. Imorgon ska vi dock ut på promenad hade jag tänkt, och även fredag, lördag och söndag ska det promeneras.

Sedan kommer Sofia hem, och då blir det nog ridning igen, men ah, man tar det ju ändå rätt lugnt nu när det är så mycket snö ute.

Bara bra för Wanco att få vila lite nu, har ju varit mycket nytt för honom på sista tiden... Men han har ju blivit toppenduktig på kort tid tycker jag!

Okej, nuuu får jag komma tillbaka från min julledighet och börja blogga lite igen! Tycker ju att det är kul att skriva och så, och det är faktiskt kul att kunna gå tillbaka och läsa vad man gjorde för 3 månader sedan, eller hur det kändes då.

Och när allt med älskad ponnyprins hände, åh så glad jag är att jag skrev ner det. Än har jag inte orkat läsa det (eller kollat bilderna från den dagen) men det är skönt att veta att när jag orkar, även om det sker först om 10 år, så kommer jag kunna gå tillbaka och minnas vad som hände.

Dagen idag har iaf varit sjukt kul. Först kom älskade mams hit och så åt vi frukost tillsammans, sedan passade hon litet monster i liljeholmen medans jag var inne hos läkaren. Efter läkarbesöket åkte mams till jobbet och vi mötte upp Anna ist.

Handlade lite lunch med hem, käkade lunch och snackade skit, blev majs och vårrullar. Leo äääälskar majs, och tryckte glatt i sig sin halva. Anna var helimpad av mina majshållare (som jag starkt misstänker har funnits i köket längre än jag har existerat). Efter lunchen började jag baka lussebullar från ett sånt där färdigt paket som dom sålde ut på liljeholmens ica. 10 kr för ett paket lussebullar - klart man måste testa.

Och eftersom vi ändå höll på att baka lussebullar så tänkte vi att äääsch vi börjar julbaket tidigt iår, så vi gjorde både pepparkakshus (som blev skitsnyggt!) och glasyrade massa pepparkakor. JAM!

Snackade mer skit, skrattade så vi grät (iaf anna) och Leo sprang runt helt lyckligt och drog fram allt han kunde hitta, från böcker till kastruller. Dessutom verkade Leo tycka att Anna behöver äta lite mer, för han försökte mata henne hela tiden!

Sedan blev det donken och stallet innan det var dags att åka hem och natta liten.

Fy fasen vad jag älskar sånna här dagar, när allt är nästan precis som det brukade vara. Flams, trams, skratt, lite allvar och bara jaaa. Du och jag tjejen. Skulle gå genom både eld och vatten för din skull! Så skönt med sånna här dagar då man bara är, och då jag är glad. Fler sånna dagar under 2011 tack!

Tack för en supermys dag!

Året då du inte längre finns... Det känns konstigt. Mamma saknar dig nått fruktansvärt, älskade Pilgris.

Hoppas att du mös ordentligt i din himmel igår, och kollade på alla fina fyrverkerier. Du finns för alltid i mina tankar, tro inget annat.

Men 2011 måste bli ett bra år. Ett år utan tårar, utan depp. Ett år då jag blir jag igen. Om jag lyckas utan dig vid min sida - det återstår att se. Men nånstans måste livet gå vidare, även om det svider i hjärtat varje sekund som går utan dig.

2011 måste bli året då jag minns dig med glädje istället för med sorg. Men sakna dig - det kommer jag göra tills den dagen jag dör.

Så vänta på mig vid regnbågsbron. Glöm mig inte. En dag, någon gång i framtiden, ska jag återigen galoppera fram med dig över ängarna.

Tills den dagen kommer så måste jag leva mitt liv. Även om allt känns skit. Du finns i mitt hjärta, du finns i min själ, du finns nånstans långt inom mig. Jag älskar dig. För alltid.

Min ängel - för evigt.