2011
Året då du inte längre finns... Det känns konstigt. Mamma saknar dig nått fruktansvärt, älskade Pilgris.
Hoppas att du mös ordentligt i din himmel igår, och kollade på alla fina fyrverkerier. Du finns för alltid i mina tankar, tro inget annat.
Men 2011 måste bli ett bra år. Ett år utan tårar, utan depp. Ett år då jag blir jag igen. Om jag lyckas utan dig vid min sida - det återstår att se. Men nånstans måste livet gå vidare, även om det svider i hjärtat varje sekund som går utan dig.
2011 måste bli året då jag minns dig med glädje istället för med sorg. Men sakna dig - det kommer jag göra tills den dagen jag dör.
Så vänta på mig vid regnbågsbron. Glöm mig inte. En dag, någon gång i framtiden, ska jag återigen galoppera fram med dig över ängarna.
Tills den dagen kommer så måste jag leva mitt liv. Även om allt känns skit. Du finns i mitt hjärta, du finns i min själ, du finns nånstans långt inom mig. Jag älskar dig. För alltid.
Min ängel - för evigt.
