Grattis lillebror!

Idag är det exakt 17 år sedan min lillebror föddes.... Grattis finaste Lillebror! 

Jag minns fortfarande kvällen då du föddes. Vi hade varit hos Micke och Liz ute i huddinge, jag tror vi grillade. Mamma hade en väst på sig, den var gul med disneyfigurer, jag tyckte den var supersnygg och var så avundsjuk på mamma som hade den. Men mamma hade lovat att spara den åt mig, så att jag kunde ha den sen när jag blev stor.

Vi hann knappt hem till oss i gröndal innan det var dags att åka tillbaka till Micke och Liz. Jag minns att jag var rädd, för mamma hade ont och jag kunde inget göra. Men mamma tröstade mig, log genom värkarna och försökte låtsas som om det regnade.

Jag tyckte att hela kvällen var jättespännande. Allt gick så fort, vi fick vara uppe länge, äta godis, och jag skulle ju få min lillasyster Mimmi dagen efter. Jag ville verkligen ha ett syskon!

Men istället för en Mimmi så kom det en liten Max. En liten miniatyr av morfar, knubbig, full av skratt och med bara lite fjun på huvudet. Min lillebror var den vackraste bebisen jag någonsin hade sett.

Sedan gick åren, och det är ingen underdrift att säga att vi haft våra meningsskiljaktigheter. Jag minns när vi var små, och mamma slet sitt hår i frustration och skrek att hon aldrig skulle lämna oss två ensamma, för då skulle vi ha ihjäl varandra.

Jag minns att jag lärde dig hur man öppnade dörrar genom att rycka och dra i handtaget, och hur jag sedan bönade och bad mamma om att jag skulle få ett lås på min dörr, eftersom du ALLTID störde.

Jag minns hur jag tvingade dig att leka med mig, du var överlycklig över att få vara med, men lite ledsen över att dina häftiga action man figurer alltid var tvugna att toffla för mina barbies.

Jag minns gången vi lekte i trädgården, du var liten och vi lekte kull.... Jag minns hur du trillade, slog huvudet i en sten och fick ett jack i pannan. Jag minns allt blod, och hur skyldig jag kände mig, hur jag grät i bilen när vi åkte till vårdcentralen.

Jag minns när du var sjuk, och jag låg i din säng och läste Harry Potter för dig.

Jag minns hur du alltid kollade på mig, med dina stora blå ögon, som om jag var bäst i hela världen.

Jag minns när du växte om mig, och jag insåg att oh crap, nu får jag tillbaka för alla dumheter senaste åren.

Alla gånger vi bråkat, alla gånger vi skrattat, alla gånger vi berättat hemligheter för varandra, alla minnen vi delar.

Du har alltid varit, och kommer alltid att vara, världens bästa lillebror. Jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0