saknar dig...

Ett ord, en blick, en tanke. Det är allt som krävs för att allt ska komma tillbaka, för att det blödande såret i hjärtat ska börja värka igen.... Herregud att man kan sakna någon så fruktansvärt mycket!

För mig var du inte bara en häst som försvann... Du var mitt allt, mitt liv, min bebis, min pilgris...

Är så rädd att jag ska glömma dig, glömma din busiga blick, glömma alla våra ögonblick. Samtidigt är jag livrädd för att komma ihåg, för det gör ju så ont!

Om du bara kunde komma tillbaka, rädda mig från mig själv, då skulle allt bli bra igen. Men du kommer aldrig komma tillbaka, så tills vi ses igen, i ett annat liv, en annan plats, så måste jag lära mig att leva själv, utan dig.

Och det går. Men det är inte lätt. Och för varje dag som flyger iväg så tänker jag på dig, minns dig. Vill inte minnas men vill aldrig någonsin glömma.

I mitt hjärta har du en plats, som för alltid är bara din.... Jag kommer sakna dig tills vi ses igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0