mirowskan

Blev ingen mammagrupp för vår del, för Leo lyckades somna precis när vi skulle gå, och eftersom vi knappt sovit någonting alls inatt så tänkte jag inte väcka honom och riskera ännu grinigare bebis resten av dagen...

Istället fick lilleman sova, medan jag satt på balkongen och läste en bok och bara andades ett tag. Kände mig helt gråtfärdig, men Leo sov nästan en hel timme, så jag hann lugna ner mig.

När Leo sovit klart åkte vi istället och hämtade Anna, och åkte sedan för att fika, äta lunch och hämta Leos pass. Mycket mys och råskönt att bara komma iväg ett tag...

Leos första pass. Hur söt får man bli?


Ignorera ansiktet och kolla magen! Jag börjar bli smal igen!

Sitter här med übersnorig bebis som vägrar sova. Inatt har jag sovit 2,5 timme i sträck som längst, och varit uppe 4 ggr. Jonny tog en gång när jag kände att nej fan, jag hoppar hellre ut från balkongen än vaggar bebis!

Jag har inget tålamod med sånt här, har aldrig haft. Det är, när jag tänker efter, inte mycket jag har tålamod med om sanningen ska fram. Jag har alltid velat att allt ska hända NU, fast helst igår. Och av samma anledning vill jag att allt bara ska funka. Och att jag ska få sova när jag har bestämt mig för att gå och lägga mig.

Jag tror ibland helt seriöst att jag är bland de värre mammorna som finns. Ja kanske inte världens sämsta mamma, jag tror faktiskt inte att jag är sämre än alkismammorna som glömmer sina barn i bilen på sommaren. Men ja. Med normala mått mätt, inatt och idag är jag ingen bra mamma.

Jag har inget tålamod, och jag orkar inte engagera mig i nått. Jag vill bara att ungen ska sova så jag kan få duscha ifred, och borsta tänderna. Har försökt städa hela morgonen, men det går sådär med skrikit barn hängandes i byxbenen. Jag har iallafall vattnat blommorna, eloge till mig!

Det ser förjävligt ut här hemma. Alltså verkligen hemskt. Så hemskt att jag på fullaste allvar är rädd att soc ska storma in här och ta mitt barn. Och tro mig, jag är inte den som egentligen bryr mig om lite skit i hörnen. Men när dammråttorna börjar gå ut i köket, ta en smörgås och sedan glider ner mot tunnelbanan för en dag på stan - ja då vet man att det är dags att städa.

Suck. Och jag som har en att-göra lista idag som är lika lång som den är tråkig. Men som sagt, jag har vattnat blommorna! Faktiskt, så har jag tillome fyllt och satt på diskmaskinen. Ibland får man till det.

Nu ska jag iallafall försöka klä på oss och röra oss mot liljeholmen sedan, för idag vankas mammagrupp. Har jag tur lyckas jag lura nån annan att roa Leo ett tag så jag får andas lite och fika ifred.

Jag ska upp om 7 timmar. Men än har jag inte gått och lagt mig... Men jag ska iallafall försöka vara i säng innan midnatt!

Idag har jag varit och jobbat.... Längsta passet på hela schemat, 09.30-18.30. Dessutom med "fel" så jag har bara 2 raster på hela dagen, lite segt sådär. Dagen gick iallafall fort förutom att jag hade 3 (!) kunder som tjaffsade med mig. Hade gått betydligt lättare att tjaffsa tillbaka om jag faktiskt förstått vad dom sa till mig...

Men nej, den första tjaffskunden var en finsk fyllkärring. Hajjade INGENTING av det hon sa, för allt var på finska. Men det var nått med nån nyckel iallafall, för den tryckte hon upp i ansiktet på mig. Tjaffsade tillbaka på svenska, så där stod vi som dumma fån och ingen fattade vad den andra sa.

Den andra tjaffskunden pratade rinkebysvenska. Varenda gång han öppnade munnen hade jag lust att ställa mig och skrika rätt ut: SLUTA VÅLDTA SVENSKA SPRÅKET! Men det gjorde jag inte. Försökte förklara för honom vad jag menade, men det gick sådär. Slutade med att jag skickade honom till kundtjänst, hoppas dom lyckades bättre där. Suck.

Den tredje tjaffskunden var japan. Kunde inte ett ord svenska, engelska lr tyska. Testade ALLT! Hon skulle betala 116 kr men hade bara 103. Skitjobbigt. Dessutom försökte hon sno en annan kunds platspåsar. Inte populärt. Jag försökte peka, visa kassaskärmen, skaka på huvudet. Men nej, ingenting förstod tanten.

Det roliga är att alla dessa 3 kunder fortsatte att babbla på sitt eget språk (om nu rinkebysvenska kan klassas som ett språk, hua) trots att jag uppenbarligen inte förstod. I samtliga fall så tog mitt tålamod till sist slut och jag började tjaffsa tillbaka på svenska. Ingen orkar ta hur mkt skit som helst. Inte ens om det är på japanska.

Efter jobbet bar det vidare av till stallet. Mycket mys, hade slutat regna och allt.

Friserade storbebisen, och flätade manen och svansen. Han blev mycket fin (eller egentligen såg han förjävlig ut, men det är smällar man får ta). Red ut barbacka en stund sen i skogen och bara lallade, hade inte ork till så mycket annat. Skönt var det iallafall.

Efter att ha tagit in hästarna och kvällsfodrat bar det av vidare till donken för en middag och kaffe med älskade Anna. Herregud vad jag älskar den tjejen! Världens bästa kompis, kan verkligen prata om allt med henne. Tack för att du finns tjejen, shit vad livet skulle vara tråkigt om inte du fanns!

Och nu sitter jag då här. Klockan är 23.30 och jag har ställt klockan på 05.45 eftersom jag ska upp och morgonfodra innan jobbet imorgon bitti. Har jag tur hinner jag kanske rida en sväng, beror på hur effektiv jag är.

Over and out!

Gah, hjälp! Nu är det allvar, nu har jag gjort en hemsida.

Ris och ros mottages tacksamt!

Är ju så oteknisk man kan bli, så om någon har några tips eller lust att hjälpa till, SKRIK!

Även tips på produkter!

 

http://www.namnludd.dinstudio.se/

Ska bara skriva ner snabbt, för älskling ska ha datorn och betala räkningar, och jag vill egentligen gå och sova.

Hade iallafall en ganska najs morgon, fick sitta ifred på balkongen i en hel timme och läsa min bok, helt underbart.

När liten hade sovit åkte vi mot Ikea. Alla dissade mig så jag åkte själv. Skittråkigt att gå själv på Ikea, det är verkligen värdelöst! Köpte iallafall lite lådor och galgar till garderoben, och som alltid när jag går på ikea får jag med mig en hel del hem som jag inte tänkt från början. Men klarade mig på 200 kr ändå, så jag är rätt nöjd! Och garderoben kommer att bli jättefin!

Efter Ikea blev det Hööks... Tog ju mått på Pilprins igår, och nu kollade vi måtten mot sadeln. Och det verkar stämma riktigt bra, så har vi tur sitter sadeln kanon och allt är frid och fröjd. Fick så sjukt j*kla bra rabatt.... Så om sadeln passar har jag fått en schysst dressyrsadel för inga pengar alls, så det vore ju väldigt trevligt... Köpte en hel del annat också, sadelgjord (måste ju ha en kort till denna sadel, har vanligt gjord till min nuvarande), saltsten och rosmarinschampo. Hästen måste ju vara ren när han ska på äventyr till Örebro!

Åkte hem och tog det lugnt ett tag efter sadelköpet... Träffade Jonny ett tag, och sedan blev det till att åka iväg och hjälpa Daniela och Christopher att flytta massa lådor. Man ska inte flytta, för då inser man hur mycket skit man har, det har jag lärt mig iallafall! Daniela hade barnen medan jag och C flyttade och hade oss, och tydligen var det jag och C som fick det lättaste jobbet, haha!

Nu blir det iallafall sängen. Imorgon väntar jobb och mys med finaste anna och finaste familj. Planen för helgen är jobb, fodringar, testa sadel, fira morsdag, kolla schlagern, börja kolla på att göra en hemsida och städa. Wish me luck!

Sov gott!

Glömde ju helt bort att skriva ner hur det gick på bvc igår...

Vår BVC tant har ju slutat, så nu har vi fått en ny. Jag måste tyvärr erkänna att jag har lite svårt att förstå vad hon säger ibland, för hon bryter på finska och pratar skittyst. Men annars var hon trevlig. Och hon var bara 5 min sen denna gång! (förra gången var hon 45 min sen, då jävlar var jag irriterad!)

Prinsen väger nu 9008 g och är 70 cm lång. Följer alla kurvor och allt jättefint, mammas stora kille.

Men det roliga var... Jag frågade henne om hon hade några tips inför vår turkietresa, typ inför flyget och liknande, och även det här med solskyddsfaktor. Och vet ni vad hon tyckte att vi skulle göra?

Jo, vi ska hålla oss inomhus mellan 11-16 ("man kan faktiskt bada efter klockan 16 också, det är faktiskt varmt i vattnet då med"). Och ingen solskyddsfaktor ska behövas. För han måste vara i skuggan hela tiden, med kläder på sig. Om vi ska bada med honom ska vi göra det på kvällen. Jag höll på att garva ihjäl mig. Det är klart att jag ska hålla honom från solen, men lycka till med att han aldrig kommer vara i solen under en hel vecka. Han kan faktiskt krypa nu, det är inte direkt som om han ligger på en filt i 8 timmar om jag lägger honom där.

Och att vi ska hålla oss inomhus mellan 11-16. Är tanten knäpp? Tror hon på fullaste allvar att vi åker utomlands för att sitta på ett hotellrum 5 timmar mitt på dagen? Nixpix. Och jag tänker INTE få dåligt samvete för att jag har honom utomhus. Herregud, hur tror hon att turkarnas egna barn klarar sig? Är dom inne hela dagarna, och ute mitt i natten?

Och jo, jag tror solskyddsfaktor kommer behövas. För även om man sitter i skuggan kan man bränna sig. Så jag har köpt solskyddsfaktor 50 till liten.

Sen hade även tanten åsikter om hur mkt ersättning han äter. Försökte förklara för henne att han äter gröt morgon+kväll, och att vi ger han mat ett par ggr under dagen, men han äter inga mängder mat så han blir hungrig hela tiden. Han har ju ätit så sedan han föddes, lite men ofta liksom. Så han äter väl ersättning 3 ggr om dagen + 1 gång på natten. KATASTROF enligt BVC tanten. Tänker inte få dåligt samvete här heller, utan fortsätta som vanligt. Hon menade på att vi ju kunde ta bort ersättningen, så blir han ju till slut så hungrig att han kommer äta stora portioner. Nej tack tycker jag. Jag vill inte svälta ut mitt barn. Nån gång kommer han ju att börja äta ordentligt, och jag tvivlar starkt på att han kommer dricka ersättning när han är 15...

Har precis kommit hem från en väldigt lyckad kväll i stallet.

Jonny var supersnäll och stressade hem från jobbet så att jag skulle hinna ut till stallet för hopplektion. Kom ut till stallet 17.23, lektionen började 17.30... Så blev ingen långrykt för Pilen idag inte! Men vi kom bara 10 min sen till lektionen iallafall, turbomalin!

Kändes helt hopplöst i början, det gick åt helvete. Och sen satt det massa folk och tittade, och då rider jag ännu sämre... Har verkligen noll självförtroende kvar, jättetrist. Var nära att ge upp och säga till Therese att jag ångrat mig, men precis då skulle vi börja hoppa, så då tänkte jag att jag lika gärna kunde vara kvar.

Och vilken tur att jag stannade! Visst, mellan hindrena var det väl inte sådär jättesnyggt. Men vi höll bra tempo och rätt galopp hela tiden. Men över hindrena kändes det så jäkla bra! Flera ggr så kände jag att "shit, jag KAN ju faktiskt det här!". Och Therese är så bra som lärare också, hon får en att känna sig duktig.

På slutet hoppade jag bana på 80 cm! Visst, det kanske inte såg så högt ut... Men när jag kom runt och kom runt helt OK, då kändes det som om jag precis vunnit en 150 hoppning! 

Åh, hela kvällen känns bara så bra nu när jag har hoppat. Det är ju det här jag älskar, det är ju det här jag vill göra. Och världens duktigaste ponnyplutt har man också. Det är så skönt att ha en så trygg häst. Jag vet ju att han aldrig skulle göra nått dumt, och att han brukar lösa situationen när jag klantar mig. Finaste ponnykillen...

Nu ska jag gå och lägga mig, och drömma vackra hoppdrömmar.

Funderar allvarligt på att åka och köpa ny dressyrsadel till storbebis idag.

Har inte bestämt mig än, men är sjukt sugen på en gold medal venice... Men ska provsitta lite i butik, och kolla lite mer noggrant. Och sen måste den ju sitta bra på hästen också. Såå. det återstår att se. Men sugen är jag.

Nu blir det iallafall BVC besök innan vi åker vidare mot stallet för att hämta vagnen som jag lyckades glömma där igår, sedan hööks och sedan stallet igen för insläpp.

Och har jag riktig tur senare ikväll, så kan Jonny gå tidigare från jobbet, och jag hinner vara med på hopplektionen som börjar 17.30. Håll tummarna för det allihopa, för jag vill ju så gärna!

Ibland känns det som om dygnen borde ha 36 timmar, för då kanske jag hade hunnit med allt. Eller nej förresten. Inte ibland. Alltid.

Idag har jag iallafall hunnit betala en hel del räkningar, innan det blev dags att köra iväg för att hämta upp Anna panna för en tur till forum nacka. Vi hann även tanka på vägen ut. Herregud vad det är dyrt att köra! Även om det är värt det för att slippa åka den satans kollektivtrafiken! (DÖD ÅT SL!). 650 kr fattigare begav vi oss till forum nacka...

Väl där inhandlades present till världens finaste mamma (mors dag på söndag, glöm inte det alla!!!), solskyddsfaktor 50 till Leo inför turkland, en klänning på rea till mig (som jag såg smal och snygg ut i, tjoho på den!) och lite annat smått och gott.

Drack även en sjukt god smoothie. Dom gör sanslöst goda smoothies på "the naked jucie bar". Herregud. Skulle kunna trycka i mig en sån till frukost, lunch och middag 7 dagar i veckan utan problem.

Hann även med att träffa på finaste Joanna som jobbar i en skobutik där, så vi var inne där och snackade lite skit och kollade skor. Ska förhoppningsvis träffas ordentligt i nästa vecka för en fika, mys.

När vi hade shoppat färdigt åkte vi ut i spöregnet till stallet för att ta in hästarna... Var rätt mycket folk i stallet, så behövde bara ta in Glenn och Pilen, skönt. Inga täckesbyten och skit nu heller, så det tar ju noll och ingen tid alls att ta in hästarna.

Körde bort till Dalaträ efter insläppet för att köpa spån, men självklart var det slut... Så vi körde ut på äventyr till haninge för att handla där istället. ROAD TRIP! Köpte spån, handlade glass, köpte nosludd som jag ska brodera och sedan bar det av hemåt.

Hemma väntade Jonny, och sen blev det till att åka till flempans polisstation för att fixa pass till liten (varför låter det som om jag bara suttit i bilen hela dagen?). Var såklart väntetid i hundra år (okej inte så länge, men en timme iallafall) men bilden på passet blev så himla söt! Ska åka och hämta passet om högst en vecka, dom skulle smsa, skönt. Så rumpa på alla er som förskräckt utbrist "Men HERREGUD har ni inte fixat pass till ungen än?!". Det var inte alls för sent. Nix. För det är klart om en vecka, och vi åker om 3 veckor och 3 dagar. Rumpa.

Sedan tvingade jag med Jonny ut till stallet, och medan jag snackade lite skit med folket där, och pussade på stora bebisen så bar Jonny in spånet. Bekvämt. Synd att man inte kan tvinga med han jämt och be honom göra allt skitgörat medan jag bara glassar runt. Hade varit väldans trevligt.

Stora bebisen fick ha pjamas på sig inatt. För jag är en fet hönsmamma, och det regnade faktiskt. Och var bara 10 grader ute. Stackars häst. Tänk om han skulle frysa? Jag menar, jag frös ju, och inte hade jag velat sova naken utan täcke när det bara är 10 grader ute? Klart hästen måste ha pjamas då också.

Efter stallet släppte vi av Jonny hemma, och så åkte vi hem till min mams. Länsade deras kylskåp som vanligt, sedan passade mamma Leo medan jag städade. Inte så intressant egentligen, men det betalar av lånen, så jag gör det och ser glad ut (för er som inte vet, jag lånade pengar att mina föräldrar för 3 år sedan för att köpa hästen, och nu när jag har varit mammaledig så har jag fått städa av lånen istället för att betala av dom. Mammas idé och inte min, och vi "vinner" ju båda på det, så det känns bra).

Kom hem strax efter 22, och nu väntar sängen, i vanlig ordning alldeles, alldeles för sent. Som sagt... Tänk om dygnet ändå hade 36 timmar... Fast jag antar att man hade varit stressad och klämt in för mycket saker på de 36 timmarna också. Men ändå. Önska går ju.

Natti Natt.

Ni som läste morgonens inlägg insåg nog att jag var lite, öhum, lätt irriterad på idioten som hade snott min parkering.

Det händer ju tyvärr rätt ofta att någon snor min förhyrda p-plats, och jag blir lika irriterad varje gång! Men denna gången hade jag ju beklagat mig för mamma om mitt parkeringsproblem...

Så nu när jag kom hem från jobbet och kör in på min parkeringsplats, gissa vad jag ser då? Jo en stor vit skylt, med texten PRIVAT HYRD PARKERING!

Jag bryr mig inte ens om särskrivningen. Underbara mamma! Ibland överväger jag seriöst att skriva till påven och be honom helgonförklara min mamma. Det finns ta mig tusan ingen bättre mams än min mams. Love!


Måste bara tillägga. När jag hade jobbat klart och tog fram mobilen, hade jag inte ett, nej TVÅ förlåt sms från snubben som snodde min p-plats. Mohaha. Kändes bra. Även om jag nu, när jag lugnat ner mig lite inser att jag kanske inte borde hotat med att polisanmäla honom på lappen jag fäste på framrutan. Ajja, det verkade ju ta skruv iaf. Jag bad om ursäkt för trist ton på lapparna på framrutan och allt är nu frid och fröjd. Inatt ska jag sova gott och drömma fina drömmar om min nya parkeringsskylt.

Imorgon väntar heldag med Anna (love it, love it, love it!), insläpp, passfixning för Leo och städning hos mamma och pappa.

Nu - Sängen!

Finaste bilen på älskade p-platsen.

Jag är riktigt dålig på det här med att blogga. Ofta kommer jag på att jag har glömt att skriva ner min dag, men då ligger jag redan i sängen och har absolut ingen lust alls att gå upp för att sätta mig och skriva ner det... Här kommer iaf en liten snabb sammanfattning av veckan som gick...

Torsdag:
Jag och Leo fick sällskap av Daniella och Havanna in till hornstull på en promenad. Sjukt härligt väder, så vi gick ju inte så snabbt, men vi snackade iallafall en massa skit precis som alltid, och jag vet att Daniella egentligen tycker att min humor är klockren, trots att hon försöker dölja det. Var mys iallafall. Sedan hoppade jag och Leo på bussen in mot stan.

Lyckades träffa en gammal klasskompis från lågstadiet på bussen, lite kul sådär, och totalt otippat. Annars var det väl inget spännande med att åka buss. Jag hatar kollektivtrafiken. Den är hemsk. Således är det alltså ett äventyr att åka buss för Leo, som annars är van vid sin fina, luftkonditionerade bil...

Åkte iallafall in till skanstull där vi mötte upp en gammal klasskompis, Sandra. Hon har typ varit runt och rest i hela världen i hundra år, så vi har inte träffats ordentligt sen vi tog studenten... Och det var 3 år sedan! (Herregud vart har tiden tagit vägen? Känns som om det var några månader sedan bara...)

Vi köpte iallafall löjligt stora muffins på muffinsfabriken (love it!) och gick till nån park. Var riktigt kul att träffas igen, vi hade ju rätt mycket att gå igenom efter 3 år! Men det var skönt att inse att det fortfarande är lätt att prata med Sandra, kändes inte alls som om det var 3 år sedan sist. Alltid kul med sånt folk!

Efter några timmar i solen åkte jag och Leo hem, eftersom jag skulle jobba. Väldigt intressant.

Fredag:
Jobbade hela dagen. Skittrist. Dessutom hade jag en riktigt äcklig äckelturk i min kassa, som rapade mig i ansiktet. Och försökte betala med ett trasigt kontokort. Trodde jag skulle kräkas. Usch, luktade äckligt gjorde han också. Och så var han fet. Och ful. urp. Slutade iallafall med att jag tryckte på "larmknapp" så chefen kom och stod med mig tills äcklet hade gått.

Kollade talang på kvällen, och käkade indiskt med Jonny. Mådde skit på kvällen, och spydde som en gris. Tyckte extremt synd om mig själv. Men tog en citadon innan jag gick och la mig, och sedan tog underbara Jonny Leo hela natten så jag fick sova. Det var obeskrivligt skönt!

Lördag:
Knökfull dag! Började med frukost på donken med Anna, vidare till solna för nagelfix.

Körde på rosa naglar igen, jag är helt kär i färgen fortfarande, och har lite svårt att släppa den. Får se om jag klarar av det till nästa gång. Men den är ju så fiin! Särskilt nu när man börjar få iallafall lite färg också...

Efter nagelfixet blev det hem till mamma och pappa, där Jonny och Max grävde och hade sig inför verandaombygget. Mamma tog hand om Leo (som dagen till ära hade fått både en gunga i trädet, och en pool på baksidan. Kan han bli mer bortskämd?) medan jag tvättade bilen.

Sedan körde pappa och jag iväg till Vällingby för att besiktiga bilen (underbara mamma hade lyckats hitta en sista-minuten tid, därför det blev i vällingby). Bilen gick iallafall igenom, bara en lampa som behöver fixas! Helt underbart, jag var beredd på att det skulle kosta massvis med pengar, och att det skulle bli iallafall en ombesiktning, men vi klarade oss! Woho!

Blev stallet och en kanonmysig barbackatur i solen efter bilbesiktningen. Klättrade runt lite i skogen och tog en kort galopp i en backe. Så mys! Kände att jag red som en kratta dock, och jag hade klänning och leggings på mig, så det såg nog rätt kul ut... Men sånna dagar måste man få ha som hästägare också! När man bara lallar i skogen och åker häst! Hade insläppet och kvällsfodringen, så jag var väl i stallet en 4 timmar iallafall, hann inte med allt som behövs göras, men mycket iallafall!

Jag och Leo sov över hos mamma och pappa sen, eftersom Jonny skulle ut. Lyx för mig eftersom mamma tog Leo hela natten + morgonen! Bortskämd man blir så fort man kommer hem till mamma!
Snodde Max rum och sov i, dvs mitt gamla rum. Kändes lite skumt faktiskt, att sova i mitt rum, som inte är mitt rum längre. Fick lite deja vu där jag låg och tänkte på massa gamla minnen. Herregud vad mycket saker som har hänt i det där rummet, så mycket känslor som har funnits innanför de där 4 väggarna!

Söndag:
Slömorgon för min del eftersom mamma tog Leo. Jag vaknade vid 9 och masade mig upp. Fick duscha ifred också, det var guld värt! Och äta frukost utan att någon krävde att få smaka, eller gegga, med min mat. LYX på HÖG nivå!

Sedan blev det lunch med Anna, hem och väckte Jonny, började bygga garderob (Jonny alltså, inte jag...), och sedan bar det av i duggregnet till stallet igen.

Väl i stallet inser jag att en tjej hade glömt sitt insläpp... Så jag fick ta in 5 hungriga och dyngsura hästar... Tur att jag kom ut vid 19-tiden och inte vid 21 iallafall. Trist när sånt händer, men alla kan missa...

Red ut en sväng då med, och sedan körde jag dressyr på enliden i 15 min. Gick helt ok. Fixade och donade lite allmänt i stallet innan jag kvällsfodrade seeent (eftersom hästarna fick insläpp så sent, det får inte gå för kort tid emellan mattillfällena).

Därefter åkte jag och mötte upp Anna igen, och så tog vi en kaffe på donken och snackade skit. Massa mys som vanligt.

Och vid 23 när det var dags för mig att åka hem, vad ser jag då på min parkering? Jo, en BLÅ volvo! Någon har snott min p-plats igen. GAAAAAAAAAH! Jag är så jäklans trött på att inte få ha min parkering ifred att jag skulle kunna skrika rätt ut.

Tvingade iallafall med Jonny ut i spöregnet och så fick han hjälpa mig att parkera in den jäklans idioten! Satte en lapp på rutan med mitt nr, och skrev att han fick ringa om han ville komma ut. Hoppas att han kommer för sent till nått viktigt. MORR!

Var så upprört efter hela parkeringshistorien att jag sov skitdåligt. Vet att jag bara borde skaka av mig det, men det går helt enkelt inte! Jag tänder på alla cylindrar när någon snor min p-plats. Kollade upp vem som ägde bilen, men han hade ett jättevanligt namn, så kunde inte ringa upp eller nått. Suck.

Måndag:
Idag blir det mammagrupp! Min mamma ska med också, för hon är ledig. Mys på det.

Jonny messade precis att bilen står kvar (tro på faen det, han kommer ju inte ut om inte jag flyttar på mig!) och jag sitter och tar mig en allvarlig funderare på om jag ska gå och rycka i handtaget på biljäveln så larmet sätts igång. Vad tycker ni?

Är det inte konstigt egentligen, hur många dagar som du har levt, som du helt har glömt bort?
Dagar som kanske var bra, kanske var roliga och fyllda med skratt, och ändå är dom borta. Även dagar då allt kännts skit, då man suttit i en vrå och gråtit, även sådana dagar glömmer man.

Vad är det som gör att man minns vissa dagar, medan andra glömmer man bort så fort man lagt huvudet på kudden?

Hur kan man komma ihåg vissa leenden, skratt, skämt, bråk, elakheter, medan andra fladdrar förbi utan att fastna?

Det är mycket därför jag skriver. Jag vill minnas. Särskilt nu, när dagarna bara flyger förbi, och jag knappt hinner andas innan det är dags att sova igen. Jag vill komma ihåg vartenda leende, vartenda ljud, varenda känsla.

Men jag kommer inte komma ihåg. Inte ens om jag skriver ner det kommer jag kunna minnas vissa saker.

Flera gånger varje dag tänker jag att "åh, det här måste jag skriva ner", men sen glömmer jag bort det. Eller så tänker jag att jag kan göra det sedan, men när sedan kommer, då minns jag inte hur jag hade tänkt formulera mig, och så blir det inte av.

Kanske hör det livet till. Kanske är det inte meningen att allt ska fastna, kanske finns det inte plats i huvudet för det.

Vissa saker glömmer man aldrig, och tänker man på det så känns det som igår. Jag tror att jag ska sluta vara ledsen över att inte minnas precis allt. Och istället börja vara glad att jag minns det viktiga. Och framförallt ska jag vara glad över att jag får uppleva allt, alla skratt, alla leenden, alla bråk, alla skämt, alla tillfällen, ALLT. För även om jag kanske inte minns den här dagen om 10 år, så kommer jag ändå komma ihåg den här tiden som är just nu. Jag kommer kanske inte minnas, men jag kommer veta att jag har upplevt det. Och det som inte hjärnan minns, det minns hjärtat.

Den här tiden är lycka. Jag kommer kanske inte minnas händelserna. Men jag kommer minnas tiden. För alltid.

Igår var Anna med mig och Leo ut till stallet, eftersom den stora bebisen skulle vaccineras, och jag gärna ville ha händerna fria då.

Tog ut en distriktare som vanligt, dom är väl egentligen inte super på hästar, men just vaccinationer och enkel tandkoll är dom ju proffs på!

Pil skötte sig iallafall exemplariskt, precis som alltid, och jag fick massa beröm av veterinären för att Pilen var så väluppfostrad och trevlig (jo, men tjena, väluppfostrad?!). Kollade även munnen på han, och det var inga problem där heller...

Lite roligt är att veterinären vände sig till Anna och frågade "är det din son?" nää svarade ju såklart Anna, varpå veterinären konstaterade att "nää du är väl lite väl ung". Haha, vi är ju för tusan lika gamla! Men han hade fått för sig att Anna var min lillasyster. Knasigt kan det bli ibland... Och det var nog första och enda gången som någon tyckte att jag var gammal!

Sen lyckades ju veterinären självklart glömma hälften av sina saker i stallet. Pinsamt värre för honom. men men.

Blev kaffe och glass efter för Anna och mig, i det fina vädret. Kanonmys! Och jag var sjukt stolt resten av dagen över att jag lyckades hålla mig från att börja gråta när veterinären vaccinerade Pilen. Tycker det är skitjobbigt, han hade hellre fått sticka mig!

Idag blir det iallafall först stallet, hovis kommer ut nämligen. Sedan vidare med lilleman till mamma och pappa som ska vara barnvakt, och sedan bär det av för mig till jobbet. Ska väl åka nu om en 15 min, och kommer hem runt 22.30. Segt.

Herregud vad skönt det var att sova inatt! Lilleman sov 22-07.45 i ett sträck. Helt otroligt! Man blir en helt ny människa av att få sova utan avbrott, och dessutom få sova ut på morgonen!

Idag väntar mammagrupp, och ska försöka få med Daniela och Havanna ut på en solskenspromenad innan. Wish me luck!

Igår fyllde världens bästa mamma år.

Egentligen räcker ord inte till för att beskriva hur mycket jag älskar min mamma, det finns inga gåvor jag kan ge henne som kan visa henne hur mycket hon betyder för mig.

Men jag hoppas att hon vet ändå, precis hur jag känner.

Grattis på födelsedagen världens finaste mamma.

Jobbade hela dagen idag, det var så sanslöst mycket folk! Fattar inte ens vart alla kommer ifrån. Okej att folk är lediga och så idag, men ändå. Herregud! Är det verkligen det man vill göra med sin familj när man är ledig, storhandla? Okej att man kanske måste, men kan man inte klämma in handlingen på en vardagkväll, när man ändå har jobbat och haft trist?

Saken blev inte riktigt bättre av att Ikea, som ligger tvärs över gata, hade strul med sina kortläsare, och inte tog kort alls. Så gissa vart alla kom för att ta ut pengar?

Jag tyckte så fruktansvärt synd om alla tjejer och killar som jobbar på Ikea. Fatta vad mycket skit dom måste ha fått! Visserligen skötte dom sig rätt dåligt (sa inget i högtalarna om kortstrul, inga lappar, ingenting, men ändå). Med tanke på hur många kunder som var irriterade på mig (som alltså satt ett hundratal meter från ikea och hade nada kortstrul) så kan jag ju bara tänka mig hur mycket skit dom måste ha fått ta där borta! Stackarna! Dessutom måste dom ju ha haft sanslösa köer eftersom deras snabbkassor bara tar kort och inte kontanter... hua.

Efter jobbet åkte jag ut till stallet. Det var sådär skönt lugnt och tyst som det är i stall ibland... Bara jag, 5 hästar och ingen annan. Det är sådana stunder som jag inser hur lite jag saknar ridskolan.

Idag var Pil dessutom sitt gamla jag. Det kändes sjukt skönt. Bara han och jag igen, precis som det varit så många gånger förut. Han och jag, barbacka runt i skogen i över en timme och bara andas. Känna tystnaden, klättra på nya stigar, stanna och beundra utsikten över vattnet en stund. Jag insåg en sak idag, när vi stod halvvägs ut i gömmarens blanka vatten och plaskade. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin kunna göra mig av med den här hästen. Vi har för mycket minnen, för mycket tillsammans. Den hästen har varit med mig genom allt. Hur jävla värdelöst ridningen än går just nu. Det kan ändras. Det SKA ändras. Det är han och jag, som det alltid har varit. Oavsett vad som händer i framtiden. Min älskade busponny.

Och tvärs över mitt hjärta, står ditt namn, föralltid skrivet.

Var ute i stallet igår och red, hade Jonny och Leo med mig.

Och det gick åt helvete. Jag kan inte rida längre. Allt blir bara fel. Och det gör så jäkla ont i hjärtat. Jag har ju kunnat. Okej att vi har haft dåliga dagar... men såhär dåligt har det nog aldrig gått förut.

Älskade knashästen, jag tycker ju så mycket om dig. Men snart ger jag upp oss. Det är inte schysst mot hästen när jag inte kan rida...

En sista kraftansträngning nu, sen ger jag upp. Jag ger det en sommar. Jag orkar inte mer, orkar inte vara ledsen över att det inte funkar. Nu tar jag mig i kragen, nu jävlar löser jag det här. Och om det inte går att lösa... Så långt vågar jag inte ens tänka. Inte utan att börja gråta. Så jag låter bli.

Skärpning Malin. För Pilens skull, för vår skull. Nu jävlar.

Idag har det, om jag ska vara ärlig, egentligen inte hänt ett skit. Trots att jag har en "att-göra-lista" som är lika lång som den är tråkig.

Var iallafall och städade borta hos mamma och pappa, och var en sväng i stallet. Egentligen skulle det varit någon slags hinderbana till häst ikväll, så jag hade bytt dag med medryttare och fixat massa. Men några timmar det skulle starta så skjuts skiten fram! Suck.

Snällaste lillebror följde iallafall med ut till stallet och passade lilleman medan jag fixade allt och slängde åt hästarna käk.

Så himla fint väder... Och så hann jag inte ens rida. För när det där blev inställt så åkte jag hem och gjorde middag och sen jaa.. sen så fastnade jag här hemma helt enkelt. Fick lite dåligt samvete, men Pilen fick iallafall gå ut typ 11 timmar idag, så han har ju rört på sig, och fått lite luft. Men ändå. Känns surt.

Dessutom börjar jag bli jävligt less på kleptomanen som härjar i vårt stall. Nu har min b-vitamin, för andra gången, tagit slut ungefär en månad innan den borde. Visst, det är inte dyrt med b-vitamin, men ändå. Det känns ju lite lagom drygt att behöva åka och handla imorgon fast jag egentligen inte har tid. Pil är ju en fånghäst, och ska således helst inte byta mat från en dag till en annan. Så jag är så illa tvungen att stressa ut och handla imorgon. Hoppas dom har öppet bara.

Ajja, jag har iallafall varit lite produktiv ikväll, och hunnit brodera mycket av det jag sålt på tradera. Gick bra att sälja, och går bra att brodera också. Tror jag ska köpa in fler och göra om, det är alltid kul med extra pengar! Och dessutom är det ju kul att brodera! Svårt bara när det är till någon annan, och till någon som faktiskt betalar för det! Man måste ju vara så sjukt mycket mer koncentrerad då! Men jag tycker själv att jag har gjort ett bra jobb, så jag hoppas alla blir nöjda.

Nu ska jag fortsätta brodera lite för eget bruk, bara för att det är kul! Kvällens projekt är att försöka få till en snygg brodyr på ett par lindor. Vet inte riktigt om jag ska skriva mitt eget namn, eller hästens namn, eller kanske något helt annat? Förslag mottages tacksamt!

Ibland önskar man att dygnet hade 36 timmar istället för 24, för då hade man kanske hunnit göra allt som man måste göra!

Dagen började vid 6.30, då jag åkte för att morgonfodra... Väl i stallet fixade jag om massa, städade och hade mig. Var där mellan 7-13, och ändå så hann jag bara rida typ 50 min! Hade sjukt mycket att göra där ute. Jobbigt nog så hade jag glömt att ta med mig skruvmaskingrejjen, så jag skruvade upp allt för hand. Jobbigt men bra träning!

När jag fixat klart boden red jag ut barbacka ett tag, klättrade massa. Pilen var springig som tusan, och hur på som helst... Antagligen för att vi hoppade igår. Men men, avslutade 5 min på volten bara för att försöka få honom avslappnad, och då gick han som en klocka! Helt otroligt. Skithäst.

Försökte fota Pilen lite i sommarhagen, hade satt på honom nya nosluddet (säljer nosludd med namnbrodyr, om någon är intresserad...) Men eftersom det var gräs på marken var Pilen måttligt road av mina fotoförsök...







Efter att jag ridit klart och lunchfodrat hästarna bar det av mot herrängen, där jag hämtade Anna... Och en dusch + lite mat senare var vi ut på promenad. Gick förbi skolgården och kollade lite på när Jonny och hans kompisar spelade fotboll, och så hann vi med att leka lite och gunga innan vi gick hemåt igen.




Sedan började Jonny fixa balkongen (bilder kommer, alldeles för mörkt för att fota nu!) medan jag försökte plantera smultron (återstår att se om det kommer växa nått i den där krukan, jag är skeptisk) och Anna underhöll Leo.

Eftersom det faktiskt är helg lyxade vi till det lite och åt lövbiffrullar med fetaost och vitlök, sjukt gott! Men imorgon är det dags att återgå till dieten, vi har ju faktiskt varit skitduktiga båda två!

Kollade lite wipeout till maten innan vi drog till donken för en kaffe och en liten roadtrip. Satt och försökte planera sommaren i bilen, det finns så himla mycket som man vill hinna med i sommar ju! Det som är bestämt är iallafall turkiet, göteborg, twilight 3an på bio, och massa grillning!

Nu är klockan över 23 och det är dags att sova. Sjukt fullspäckad dag! Och imorgon väntar jobbet igen.

Igår kom vi hem vid 22. Man skulle kunna tro att jaha, det var en fest som slutade jävligt tidigt. Men nej. Vi gick på IKEA till 20, och sedan storhandlade vi. Otroligt givande. Vi hade tillome barnvakt.

haha nä men skämt åtsido så var det faktiskt lite mys att göra något bara vi 2, och dessutom så köpte vi massa fint. Så nu är vi fattiga, men bor fint och har mat resten av månaden, så det är det ju värt.

Köpte garderob till sovrummet, trall till balkongen och hylla till Leos rum. Plus massa extra småsaker. Så nu har vi bara hallen kvar att fixa! Och det får bli sommarens projekt, för där behövs det göras massor!

Nä, nu är klockan 06.30 och jag ska åka och morgonfodra. Det är roligt nästan jämt att ha häst. Har 4 fodringar idag, så ska vara i stallet från 7-20.30 ungefär. Spännande.

Har precis kommit hem från jobbet, och ska bara sitta ner och göra ett snabbt inlägg innan sängen väntar...

Jobbade som sagt idag. Har arbetstid till 22.15. Butiken stänger 22.00. Klockan 21.50 ropas det första meddelandet ut om att butiken stänger om 10 min. Jag har knappt 10 min till jobbet, dörr till dörr. Ändå är jag inte hemma förän strax innan 23. Hur kommer det sig egentligen?

Jo, såhär är det; mängder av människor verkar tycka att det är en skitbra idé att åka och storhandla på kvällen. Gärna vid 21.50. Och gärna med hela familjen, även barnen.

För mig innebär detta ifs några kronor extra i lön, MEN jag hade faktiskt hellre åkt hem. Jag tycker det är fruktansvärt respektlöst av folk att komma och börja storhandla 10 minuter innan butiken stänger!

Okej om de skulle springa in, köpa en mjölk och lite smågodis och vara ute innan 22 igen, men så är det liksom aldrig. Vi har 3 kassor öppna på kvällen, plus självscanning, och ändå är det kö! Alla som jobbar vet att sista ruschen kommer strax efter 22.

Det allra tråkigaste är att man inte ens får ett tack, inte ett leende, inte ett "detsamma" när man säger "ha en trevlig kväll!". Jag hade inte brytt mig ett dugg om människorna som handlar sådär sent hade haft vett att uppskatta att vi jobbar över vareviga kväll för deras skull. Men nej, det har nog aldrig hänt, alla är bara stressade och otrevliga sådär sent.

Suck. Jag vet att man inte ska klaga på sitt jobb egentligen. Majoriteten av alla mina kunder är ju faktiskt väldigt trevliga, putslustiga, pratglada och hjälpsamma. Men tyvärr är det ju det tråkiga man minns mest.

Och jag har verkligen svårt att förstå hur man kan orka åka och handla så sent. Hur kan man ens få för sig att åka och storhandla vid 22? Kan någon snälla förklara, för jag förstår inte....

Har precis kommit hem efter en snabb runda på Ikea med Daniela och Havanna. Leo fick sitta i en sån där kundvagn, han satt jätteduktigt. Mammas stora kille nu, shit det har gått så fort... Tänk att när vi var där med tjejerna från mammagruppen i november, då låg han fortfarande i sin liggvagn! Och nu sitter han upp i kundvagnen helt själv...

Iallafall, var bara där en snabbis. Daniela skulle köpa möbler till sin balkong, och jag skulle inte ha nått. Fast hittills har jag aldrig lyckats gå på Ikea utan att få med mig något hem... Så även idag. Köpte en ny blomma till köket (eftersom jag återigen har lyckats haft död på en av de blommor jag har där) och lite lådor till stallet.

I helgen ska jag och Jonny gå på Ikea, börjar bli så less på hur vi har det hemma nu, så vi behöver göra nått radikalt! Så nya hyllor och massa ska upp. Det är iallafall en början. I sommar ska vi äntligen börja måla om och fixa om. Ska bli skönt att känna att det är "vår" lägenhet, att vi har fixat det tillsammans, som en familj. För just nu är det ju mer jag som har flyttat in i Jonnys lägenhet, som han har fixat själv.

Missade ett samtal från finaste Anna idag. Känns jättetrist, hade så gärna velat snacka skit en stund med henne. Ibland suger det verkligen att bli vuxen och jobba hela dagarna (och kvällarna). Allt var så mycket lättare när man gick i skolan.

Nä, nu ska vi mysa i solen på balkongen ett tag, och skriva inköpslista till vad som behövs i helgen. Ikväll blir det jobb igen!

Jag och Anna, på Pilen och Perla, våren 06.

Idag har jag känt mig som en levande död hela dagen. Jag har ju gjort en hel massa saker, men jag har ändå lixom inte varit med riktigt. Jag antar att det är så det blir när man inte har sovit ordentligt på 7 månader.

Fick iallafall hem min älskade bil från verkstaden idag! Love it! Även om jag är grymt tacksam över att ha fått låna mamma och pappas bil under tiden så är det ju inte samma sak. Jag älskar min bil. Jag känner mig skithäftig i min bil, snygg och självständig. Märkligt att lite röd plåt kan få en att känna så. Det är ju inte direkt som om vi har en sportbil ute på parkeringen. Men ändå. MIN bil (ja okej då, egentligen är den väl lite Jonnys också...). Det är bara en sån härlig känsla att köra. Jag älskar att köra bil. Såhär i efterhand tycker jag att jag var dum i huvudet som väntade så länge på att ta körkort. Tänk att jag helt höll på att gå miste om den underbara känslan av att köra motorväg! Hemska tanke.

Annars har dagen mest varit fruktansvärt seg. Leo har gnällt, vilket är ovanligt, för han brukar vara rätt nöjd med livet bara han får vara med. Men inte idag inte.

Hade nån slags plan på att Leo, jag och Pilen skulle gå ut på en skogspromenad (hey, jag fick ingen hund, så jag får koppla hästen!) men fick inse rätt fort att det skulle aldrig funka. Grinig bebis, aptrött Malin och hungrig häst är helt enkelt ingen bra kombination.

Jobbade bara 15.30-21.45 idag. Skönt med korta pass, tiden rullar på så bra. Fick dessutom sitta i en "bra" kassa, så det var skönt, full rulle hela tiden. Trivs rätt bra med att vara tillbaka på jobbet igen. Det är faktiskt skönt att komma hemifrån ett tag, och att vara någon annan än mammamalin några timmar. Även om det är skitjobbigt att åka hemifrån. hms.


Nej, nu blir det sängen, jag är helt slut! Andra natten nu som Leo sover i sitt eget rum, hoppas på att vi slipper ligga och väcka varandra hela nätterna om vi gör såhär. Samtidigt som det känns jobbigt... Så liten, och alldeles, alldeles ensam... Dock verkar inte Leo bry sig ett skit. Älskade unge. Gonatt!

Jag har börjat ljuga jäkligt bra.

Inga stora saker egentligen, men små vita lögner, det börjar jag verkligen bli duktig på.

Anledningen är enkelt. Det är lättare att ljuga än att ta en diskussion om saken.

Jag har, som många av er säkert vet, försökt gå ner i vikt. Jag har kört med detox, försökt motionera (köpte en jättefin crosstrainer, som jag tröttnade på rätt fort, men som nu är kanon att hänga kläder på!), försökt sluta med godis och läsk. Det jag försöker med nu är nutrilett.

Men det är svårt, verkligen skitsvårt, när fikat är mitt framför nosen på mig. Jag är en sådan sockergris, jag kan bara inte låta bli att bara ta en liten, liten bit. Och sedan har jag sådan ångest, och mår så dåligt, att jag skulle vilja sätta mig i ett hörn och bara gråta. Mat, och framförallt kolhydrater, har blivit det som upptar mina tankar i princip all min vakna tid. Jag mår jättedåligt över att vara såhär tjock.

Och innan alla börjar tjaffsa om saken. Nej jag vet också att jag inte är tjock. Inte enligt ordets rätta bemärkelse.

Men har man alltid varit smal, alltid haft en platt mage, alltid kunnat komma i str 32 och XS, ja, då är det inte så kul när man helt plötsligt ser ut såhär.

Det är just den diskussionen jag inte orkar ta en enda gång till. Jag vet att alla bara vill väl när ni utbrister "men du är ju inte tjock", men nu är det, tyvärr, inte er det handlar om.

Allt handlar om mig. Och jag är inte nöjd just nu. Jag vill inte väga över 50 kg. Jag vill ner till mina 46 kg igen. Jag vill ner till min vanliga vikt, jag vill ha tillbaka min platta mage, och jag vill komma i mina älskade jeans igen.

Jag vet också att det inte är bra att få ångest över att man har ätit, jag vet att mitt förhållande till mat just nu är lite fucked up. Men varje gång någon börjar diskutera detta med mig blir jag ledsen!

Jag vill inte behöva ta men-du-är-ju-smal-varför-ska-du-hålla-på-med-dina-larviga-dieter-diskussioner igen. Jag vill inte behöva försvara mig mer, jag är less på det nu. Ni är gulliga som försöker muntra upp, men det drar bara ner.

Så jag ljuger när ni undrar, jag drar mina vita lögner, jag smygäter mina dietshakes. Jag går mina promenader ensam, och jag får ångest i ensamhet när jag misslyckas.

Jag orkar inte mer, jag är less nu. Låt mig hålla på, låt mig slippa ljuga.

Det handlar inte om vad ni ser, det handlar om vad jag ser när jag ser mig själv i spegeln. Och jag vill vara nöjd.
Jag vill inte uppnå perfektion, jag vill inte se ut som tjejerna i top model. Jag vill se ut som mig själv igen, jag vill vara lycklig i min egen kropp. Så snälla låt mig hålla på, och snälla, skippa moral predikningarna om att man måste äta ordentligt.

Jag vill bara vara nöjd, helst utan att behöva ljuga mer...

På att uppdatera här! Men det har bara varit så mycket annat som hänt på sista tiden, att jag lixom knappt haft tid alls!

Så, vad har egentligen hänt i livet då?

Inget speciellt egentligen, om jag ska vara helt ärlig. Men ni vet hur det är, ibland har man sådana perioder i livet då det händer jättemycket hela tiden, bara massa små saker, men som tillsammans blir en enda stor viktig del, och då får allt annat, som är lite mindre viktigt, helt enkelt stå tillbaka.

Största skillnaden är väl att jag har gått tillbaka till mitt deltidsjobb på kvantum. Och det känns faktiskt helt OK.
Jag hade värsta ångesten i fredags över att gå tillbaka till jobbet, men sedan i lördags, när jag väl satt där, då kändes det helt ok. Visst, mitt jobb må vara fruktansvärt enformigt och rätt tråkigt, men ändå. Det är ett jobb, det ger bra med pengar, och jag gillar känslan av att jag har jobbat ihop mina egna pengar, att allt jag köper, det har jag slitit för.

Så nu ska jag alltså jobba 20 timmar i veckan. 3 dagar varannan vecka, 4 dagar varannan vecka. Jonny ska börja vara hemma på fredagar med finaste, och resten av tiden är jag hemma dagtid, Jonny kvällstid. Så det ska nog gå ihop. Lite trist att vi får mindre tid till varandra, men någon gång måste man komma tillbaka till rutinerna. Och ju mer man får planera för att hinna ses alls någon vaken tid, desto mysigare brukar det ju bli!

Så. Det var dagens nyhet. Nu sitter jag bara här och väntar på att Jonny ska komma hem från jobbet, för jag ska åka och köpa spån. Ska försöka lura med Anna, återstår att se om det lyckas dock.

Tidigare idag har mina 2 kusiner samt 3e kusinens flickvän varit här, samtliga med sina bebisar. Så det har varit fullt hus, men väldigt mysigt! Fick även hålla minibebis Amelie, 3 veckor. Herregud så liten har ju Leo aldrig varit känns det som, man vet knappt hur man ska hålla en sådan liten! Ändå var det bara 7 månader sedan. Tiden bara rinner iväg för mig!

Ikväll hoppas jag på en promenad med Anna, gärna en snabb sådan. För jag har fuskat big time idag, och ätit en halv muffin, och 2 chokladbollar. Inte bra nånstans.

Och ni, jag lovar. Inget mer uppehåll nu. Jag ska skriva. Inte för att jag tror att ni 23 personer som faktiskt brukar läsa egentligen bryr er så mycket. Utan för min egen skull. För att jag gillar att skriva. Och kanske framförallt för att, för att citera Anders; "även min hjärna behöver ordbajsa ibland".


.