Tankar i natten...
Denna vännen hade hjälp mig genom 5 år. Det kan låta som en kort tid, men med tanke på min ålder, så var det nästan en fjärdedel av mitt liv.
Denna vän hjälpte mig genom sjukt jobbiga tonår, och var vid min sida under studenten, jobbsök, 4 olika jobb, en hel del förhållanden, han stöttade mig under en tuff graviditet, han fanns med under sonens första levnadsår och han fanns där när allt bara kändes skit.
Denna underbara vän, den finaste av alla, var ljuset i mitt liv. Han fick mig att glömma en hel massa skit som hände i mina yngre tonår, och han gjorde så jag fick tillbaka mitt självförtroende. Kort sagt så hjälpte han en väldigt trasig tonåring till att bli en självständig och glad vuxen.
Att denna bästa vän var en häst - det spelade aldrig någon roll. För det var en vän han var, och det var så jag såg honom. Han var min vän, så mycket mer än ett husdjur.
Och nu är han borta och livet är åt helvete. Dagarna spenderas i soffan, gråtandes. Jag orkar ingenting längre. Saker som att borsta tänderna eller tvätta håret känns övermäktiga.
Utåt går jag runt och ler, och flertalet av mina vänner har kommenterat att "nu känns det väl ändå bättre" och "du har väl börjat gå vidare"?
Det låter så löjligt, men det känns verkligen som om smärtan aldrig kommer försvinna. Och medan dagarna går så blir det bara värre och värre.
Hur kommer man över förlusten av ens bästa vän? Hur går man vidare i livet? Går det ens att komma ut på andra sidan sorgen och smärtan - och om det går, vem är man då?
Jag vill bara spola tillbaka tiden och få tillbaka min ponny! Jag saknar honom så mycket....
Snälla kom tillbaka, bara en sista gång, så jag får krama dig igen...
Oj, oj, fullt ös!
Vi ska nämligen ta tunnelbanan in till stan med mams, och hämta hem kalkonen! Efter det ska vi förhoppningsvis lyckas ta den där jäkla thailandssprutan (hua). Efter sprutan blir det Toys, systemet, kanske handla lite i kungens K och sedan ska jag till stallet, ta in hästarna, sedan hem till mamma igen, baka juljam (lussebullar och pepparkakor, Leo kommer bli överlycklig!) och träffa G.mormor. På kvällen väntar sedan fika och så ska vi klä granen. Efter det ska vi hem igen och fixa mina naglar, och sedan måste jag nog försöka sova i hyffsad tid, för ska tillbringa julaftonsmorgon i stallet, som alltid.
Så ja, idag blir det fullspäckad schema! Så som det ska vara, så som det alltid har varit.
En dag kvar nu!
Julen närmar sig med stormsteg...
Är inte sådär hysteriskt ledsen längre, och förutom att jag nu varit sjuk som en gris senaste dagarna och bara legat i soffan och snorat, så har jag faktiskt kommit upp på fötterna igen. Dvs, jag ligger inte längre i soffan och gråter mellan 8-17.
Det jobbiga är ju att jag känner typ ingenting. Jag skrattar - men känner ingen riktig glädje. Jag shoppar som en galning inför jul och fixar massa - men känner ingen julstämning. Jag försöker tänka på min ponnyprins, på alla minnena - men känner mig bara avtrubbad.
Jävla piller. Jag vill ju må bra, eller åtminstonde känna någonting. Inte fastna i nån geggig, känslolös jävla dimma. Då är jag nästan hellre ledsen.
Hua. Ångest på detta.
Min önskejulklapp...
För det enda jag vill, är att få min ponnyprins tillbaka...
julstädning pågår!
Shit vad jag gnäller idag, haha. Men men. Orkar inte vara sjuk ju! Vill ut och galoppera på ängarna i djupsnön, inte sitta hemma i soffan och snora. Värdelöst.
Nu ska jag gå och fortsätta städa, och fortsätta tvätta, och fortsätta jaga efter det där lilla glada monstret som är min son.
we were meant to fly together
På din rygg kände jag mig trygg. Du fick mig att våga sånt som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Och du fick mig att känna mig älskad, att känna att jag var värd någonting. Jag saknar dig fortfarande för varje minut som går.
För alltid i mitt hjärta.
nej, nej, NEJ!!!
Måste, måste, MÅSTE bli frisk till julafton. Annars tänker jag knarka ipren och fira jul ändå. Vägrar ligga hemma ensam och snora på jul. Så det så.
Jul, jul, strålande jul!
Älskar julen, men det här året känns det lite i hjärtat. För min ponnyprins finns inte kvar hos mig... Det kommer göra jävligt ont att slänga upp stalldörren på julaftonsmorgon och inte mötas av hans gnägg. Vi kommer inte att dela lussebulle till julfrukost, vi kommer inte ta en busgalopp i snön på ängen, med tomteluva på huvudet och bus i benen.
Underbara mamma ska dock med till stallet och "hålla handen" på julafton, så det känns skönt iaf. Annars är nog risken stor att jag fastnar därute, sittandes gråtande i nått hörn, och det vore ju mindre kul för alla.
Men men - åter till ämnet.
Snart är det jul och jag har MASSOR att göra. Inte minst så ska jag jobba måndag och tisdag, så där försvinner ju en hel del tid. Sedan onsdag ska jag och Leo julbaka med mormor och torsdag är det julgranspyntning och grötätande som står på schemat. Fullt upp med andra ord, men jag ÄLSKAR julen!
Julkortet från 2008. I miss you...
Luciabilder!
Tänkte ladda upp bilderna från Luciatåget i måndags. Liiite seg, jag vet, men har varit lite mkt på sista tiden med mitt mående och sen Leo som blev dålig... Och inter direkt som om jag drog med mig datorn till sjukan... 
Idag mår liten leo bättre så snart får vi ...
Idag mår liten leo bättre så snart får vi åka hem från sjukhuset! Väntar bara på att leo ska vakna och äta lite medicin... Ska bli skönt att komma hem igen! :)
Är inlagda på huddinge sjukhus inatt, har ...
Är inlagda på huddinge sjukhus inatt, har varit här hela dagen eftersom leo fick krupp igår. Inget farligt men herregud så rädd jag blev när han inte fick luft! Nu mår liten bättre och leker i lekrummet mellan behandlingarna, skönt!
Lucia idag
Var sista gången på mammagruppen imorse. Har ändå klängt mig fast i ett extra halvår, så jag borde ju vara nöjd, och dessutom är det en tjej där som jag har lite svårt för, men ändå kändes det sorgligt.
Det har lixom varit så himla skönt att ha något fast, att vara "tvungen" att gå på något varje måndag...
Mådde piss men lyckades hålla masken riktigt bra, försökte tänka på annat och satt mest och var irriterad över en av de andra tjejerna (som sagt, har liiite svårt för henne). Försökte att inte tänka på att det nu är 3 månader och 3 dagar sedan min trygghet försvann, och att kvällen skulle bli jobbig...
Shoppade sista julklapparna i gallerian efter, och tjejen i kassan slog in helt fel så jag tjänade 30 kr, woho på det!
Sedan hem, fixade julklapparna, slog in och hade mig... Jobbig känsla i magen hela tiden. Tror inte sambon märkte att jag mådde piss, tror han bara tyckte jag verkade grinig (han var hemma sjuk idag).
Blev pizza till middag och sedan direkt ut till stallet för att möta upp medis och hovslagaren. Wanco lyckades ju klanta av sig en sko i söndags, och är ömfotad som sjutton, men underbara hovis Lotta ställde upp och kom ut vid typ 17.30 och fixade. Helt otroligt trevlig människa. Så omtänksam, snäll, lugn och saklig. Tog med en alladin ask till henne som tack för att hon kom ut med så kort varsel och dessutom på kvällen.
Sedan var det bara lite allmänt fixa i stallet och stress, stress inför Luciatåget. Klättrade upp på loftet och hämtade ner julkläderna. Glad att jag var helt själv där uppe, för var tvungen att stå och andas en stund. För julkläderna är inte längre Pilens, och på loftet hänger allt rosa som bara var Hans, och som aldrig någonsin kommer vara någon annans.
Ville egentligen bara lägga mig ner och tokböla, men hade gråtit en skvätt i bilen redan och dessutom var stallet smockfullt av folk så bet ihop och gick ner och log som vanligt. Varför känner jag hela tiden att jag MÅSTE hålla masken för? Seriöst - vad är det värsta som skulle kunna hända om jag förklarar för mina vänner/stallkompisar/familj att jag mår skit just nu och sen grät en skvätt?
Men nä. Jag ler och skämtar bort det istället, det är bara lättare så.
Red Luciatåg sen, turades om med medisen. Vi var 28 hästar i tåget och minst lika många människor som gick på marken, så det var ett lååångt tåg. Mycket mys men fullt av gamla jobbiga minnen för min del.
Wanco skötte sig iaf exemplariskt, jag var helimpad. Lite spänd i början och lite ovillig att jobba utan ville bara gå som en giraff, men han gick lugnt och prydligt och sansat. Mycket hinner hända på 2 månader... Hoppas ju att han om ett par år kommer vara lika trevlig och säker till tusen, precis som Pil var...
Nu väntar sängen - imorgon ska jag till läkaren/psykologen. Hoppas att hon inte skrattar åt mig, för då vet jag inte vad jag tar mig till...
Sussa sött!
Fina wanco busgalopperar i snön.
mys hos mamma
Jobbade hela dagen idag, och som vanligt hade jag nog sveriges skummaste kunder i min kassa. Måste ha gjort nått riktigt hemskt i mitt förra liv för att förtjäna de kunder jag hade idag. Och imorgon väntar ett härligt tiotimmars pass igen! woho!
Ska försöka ta tag i mig själv nästa vecka igen iaf.... På måndag väntar Luciatåg ute i stallet, sedan är det massa jobb i veckan och sen under helgen är det ridning för hela slanten. Måste verkligen lyckas få med mig nån ut och fota innan all fin snö bara försvinner!
Står och väntar på tuben nu, har varit på ...
Står och väntar på tuben nu, har varit på "förfest" med älskade anna. Så skönt att få glömma allt skit för ett tag och bara vara ung och glad igen! Kommer kännas i kroppen imorgon när klockan ringer 8 och det är dags att gå till jobbet, men det är det värt!
3 månader idag... Jag saknar dig mer och m...
3 månader idag... Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Det var ju inte såhär vår saga skulle sluta!
snart ger jag upp.
Snälla kom bara tillbaka, så löser sig allt annat av sig självt sen? snälla, snälla, snälla? Jag saknar dig så mycket att jag knappt orkar leva längre... snälla kom bara tillbaka...
Tradera auktioner!
Hade en riktigt dålig dag igår. Hua, inge kul alls att må såhär. Jag vill ju inte må dåligt, ändå hamnar jag lååångt nere i den där jäkla gropen ändå. Och så blir jag så sjukt arg och besviken på mig själv, samtidigt som jag skäms som ett as.
Hela situationen är ju rätt pinsam. Jag är inte tjejen som sitter hemma helt ensam i soffan och gråter. Jag är ju tjejen som går runt och ler och skrattar, drar dåliga skämt och har tusen bollar i luften. Vad hände egentligen? Jag vill bara vara mig själv igen, jag vill orka vara glad, orka hitta på saker... Orka vara Malin.
Idag är en halvdålig dag. Har iaf hunnit brodera lite och sitter nu och lägger upp auktioner på tradera. Ikväll väntar jobb, konstigt nog ser jag fram emot det. Det är skönt att jobba, skönt att få stänga av och bara sitta som en robot i kassan några timmar. Inga krav mer än att le och trycka in rätt PLU.
En av alla mina brodyrauktioner. Tycker själv att jag börjar bli rätt duktig, eller vad säger ni?
Har varit duktig idag!
Är ju sådär halvsvårt att storstäda med bebis som dessutom är livrädd för dammsugaren, så det blev ju inte direkt som när man är helt själv och kan städa hela lägenheten och stå och gnugga på en fläck i 30 min om man vill... Men dammsög och torkade golven iallafall! Och så städade jag köket, fixade disken, skurade spisen och gick sedan vidare till att skura badrummet.
När vi var klara med det hoppade jag och Leo i badet och badade lite skumbad. Mycket mys och lite skrik då lilla herrn inte är förtjust i att tvätta håret...
Efter bad och lite yoghurt mellis så drog jag fram brodyrmaskinen och började brodera!
Så nu sitter jag här, har fixat lite julklappar och håller på att lägga upp tradera annonser. Känner mig sjukt stolt över att jag faktiskt tagit mig i kragen nu på förmiddagen iaf. Idag verkar bli en bra dag...
Inge kul just nu...
Mår lite skit just nu. Eller ah, har mått åt helvete i 3 månader men tror jag lyckats dölja det hyffsat. Funkade tills igår, då blev det gigantiskt breakdown. Nu är jag så trött och bara ah. urk. Skulle behöva rymma och bara sova i ett par år, bara sova tills allt blir bra igen. Men så funkar det inte, för jag har ett jobb att sköta och ett barn att ta hand om.
Det är lite mycket nu bara. Snart är jag back on track igen, svarar i telefon och är ute och leker i snön. Men inte nu, inte än. För just nu mår jag så skit att jag knappt orkar ur sängen.
Jag saknar dig, jag saknar hur du fick mig att må. Att du kunde få mig att glömma allt jävla skit i 5 år, bara genom att finnas till. Snälla kom tillbaka så jag kan bli mig själv igen, för jag orkar inte må såhär. Det gör så ont i hjärtat att du är borta... Min pilgris, min bebis, min ponny, mitt allt. Mamma saknar dig nått så fruktansvärt.
Pulka!
Nu ska vi ut och åka pulka och lämna in min älskade fjällis på kemtvätt! Efter det väntar stallfix och sedan direkt iväg till jobbet, hoppas på att det är lite mer fart där ikväll än det var igår, för då var det stendött!
Tråkmamma!
Känner att jag failar stort som morsa just nu, och att senaste veckorna har jag varit riktigt jäkla trist. Sitter i soffan hela dagarna och kollar tv i princip. Tvn står alltid på, om inte annat som bakgrundsljud.
Jag försöker verkligen göra nått åt det här, men det är orken som inte räcker till! Jag vill sova, bara sova en hel natt ordentligt, då kanske det skulle kännas bättre sen? Och så skulle jag vilja vara helt ledig en dag. Från barn, jobb och stall. Jag vill vara ledig och bara vara, göra nått kul för MIG och ingen annan. Får jag bara en enda dag för mig själv så tror jag att jag skulle få tillbaka lite energi.
Men tills jag får den där dagen sitter jag alltså här, på min feta bak i soffan och bölar. Faen. Jag vill ju inte vara såhär tråkig, jag vill inte att lägenheten ska se ut som crap och jag vill orka laga middag varje dag. Men nä.
Snälla tomten, gud eller vem som nu bestämmer. Kan jag få bara en dag helt för mig själv, så jag orkar vara glad och pigg i ett halvår till sen? Snälla snälla snälla?
Underbara, älskade unge. Förlåt...
Dag 5 - vad är kärlek
"Min pappa är rik - vill du hångla?"
Dag 4 - Det här åt jag idag!
Och vem i hela fridens namn ska bry sig om vad jag har stoppat i munnen idag? Antar att dom behövde lite utfyllnad på den där listan...
Anyway...
Frukost: Tallrik med yoghurt och florsocker (till mitt försvar så var sockret för att jag var så sjuuukt trött)
Mellanmål: 3 pepparkakor
Lunch: Pizza (calzone utan skinka, oh my vad den var gooood)
Mellanmål: skitäcklig mjöligt äpple på kvantum. (Tur det var gratis.) samt 1 knäckemacka.
Middag: 2 knäckemacka med korv.
Kvällssnacks: 3 pepparkakor.
Herregud. Tur jag har bra ämnesomsättning, annars hade jag rullat fram nu!
Min dag i bilder
Det gäller att klä på sig ordentligt innan man ska ut och åka pulka i snön!
Glad bebis i knallgrön pulka! Haha jag trodde det skulle vara supersmidigt med pulka nu när det var så mkt snö ute, men det var ju skitjobbigt! Särskilt i uppförsbackarna, då tog jag typ ett steg fram och tre steg bak. (kan ifs bero på hala skor och skittaskig kondis också, men men...)
Majs till lunch är supergott!
Lycklig bebis!
Jam Jam!
Sen åkte vi och träffade älskade Anna på donken ett tag. Såååå skönt att bara snacka skit och glömma att allt känns lite överjävligt i livet just nu. Tack för att du finns älskade vän, utan dig är jag noll och ingenting... Leo däckade btw i bilen på vägen hem...
Fick fodrade gummistövlar av älskade mams! Underbart varma och jag tyckte dom var sjukt söta. Jonny höll på att garva ihjäl sig när han såg dom. Tror inte att de går under hans kategori "snygga skor" iaf...
Blev en kvällstur till mitt älskade stall... Duktiga Wanco har lugnat ner sig massa under bara 2 månader och står numera och sover trots att jag mockar och låter massa. Duktiga häst!
Reflexer på, man syns så mycket bättre då!
Är helt käääär i min dressyrsadel!
Duktiga Wanco gick huuur bra som helst. Jag var helt impad av mig själv, såhär bra har jag nog inte ridit under de senaste 10 åren typ... Så synd att jag inte hade någon med mig som kunde fota eller filma... Någon som anmäler sig frivilligt och har lust att följa med mig ut i helgen? I gengäld ställer jag gärna upp och leker ridlärare...haha
