Idag är jag glad att jag inte jobbar på Ikea...

Jobbade hela dagen idag, det var så sanslöst mycket folk! Fattar inte ens vart alla kommer ifrån. Okej att folk är lediga och så idag, men ändå. Herregud! Är det verkligen det man vill göra med sin familj när man är ledig, storhandla? Okej att man kanske måste, men kan man inte klämma in handlingen på en vardagkväll, när man ändå har jobbat och haft trist?

Saken blev inte riktigt bättre av att Ikea, som ligger tvärs över gata, hade strul med sina kortläsare, och inte tog kort alls. Så gissa vart alla kom för att ta ut pengar?

Jag tyckte så fruktansvärt synd om alla tjejer och killar som jobbar på Ikea. Fatta vad mycket skit dom måste ha fått! Visserligen skötte dom sig rätt dåligt (sa inget i högtalarna om kortstrul, inga lappar, ingenting, men ändå). Med tanke på hur många kunder som var irriterade på mig (som alltså satt ett hundratal meter från ikea och hade nada kortstrul) så kan jag ju bara tänka mig hur mycket skit dom måste ha fått ta där borta! Stackarna! Dessutom måste dom ju ha haft sanslösa köer eftersom deras snabbkassor bara tar kort och inte kontanter... hua.

Efter jobbet åkte jag ut till stallet. Det var sådär skönt lugnt och tyst som det är i stall ibland... Bara jag, 5 hästar och ingen annan. Det är sådana stunder som jag inser hur lite jag saknar ridskolan.

Idag var Pil dessutom sitt gamla jag. Det kändes sjukt skönt. Bara han och jag igen, precis som det varit så många gånger förut. Han och jag, barbacka runt i skogen i över en timme och bara andas. Känna tystnaden, klättra på nya stigar, stanna och beundra utsikten över vattnet en stund. Jag insåg en sak idag, när vi stod halvvägs ut i gömmarens blanka vatten och plaskade. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin kunna göra mig av med den här hästen. Vi har för mycket minnen, för mycket tillsammans. Den hästen har varit med mig genom allt. Hur jävla värdelöst ridningen än går just nu. Det kan ändras. Det SKA ändras. Det är han och jag, som det alltid har varit. Oavsett vad som händer i framtiden. Min älskade busponny.


Och tvärs över mitt hjärta, står ditt namn, föralltid skrivet.


Kommentarer
Postat av: daniela

Haha vad sjukt. Vi hade samma problem i barkaby.. Inte så grovt dock, men ändå. Tur ja inte sitter i kassan :P

2010-05-15 @ 19:14:30
URL: http://havannasmamma.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0