Stambyte, Ikea och Julafton!
Nyss hemkommen från Ikea och toys med Emmi, Adam och Daniela. Leo somnade som en stock och sover, trots att det låter som om byggkillarna håller på att riva hela huset. Hade gärna gått och lagt mig en stund jag med, men jag får snart spunk på ljudet, så att ens försöka lägga sig är en dum idé...
Hoppas att dom är klara snart bara. Det är verkligen KAOS just nu. Hela trappuppgången är skitig, fylld med sladdar och stora vita tunnor med delar av golv, väggar och badkar i. Utanför porten ligger dessutom X antal slaktade badkar. Går inte längre att ha vagnen i trapphuset utan den får ligga antingen i bilen lr så får vi bära upp den till lägenheten (3 j*vla trappor upp!).
Sjukt irriterande med andra ord. Dessutom har ju min kära nyinflyttade granne redan renoverat i en hel månad på helt skumma tider (typ klockan 8 söndagsmorgon) så jag är redan less på alla borrljud.
Gick iaf på Ikea med tjejerna, käkade köttbullslunch och snackade skit. Mysmys... Och pratade om JULAFTON! Herregud vad jag längtar! Jag ääääälskar julafton.
Samtidigt som det kommer vara första julaftonen på 5 år, som jag inte spenderar i stallet med pil. Har haft som tradition att åka ut tidigt till stallet på julaftonsmorgon med mamma, och käkat lussefika där medan hästarna tuggar morgonhö. Och det är så mys. Ingenting är som stallet på julaftonsmorgon... Och även om det nu skulle stå en ny häst där till jul, så blir det ju aldrig samma sak...
Och att inse att det är så mycket som aldrig händer igen... suck. Skulle ju försöka skriva ett glatt inlägg om min dag, men istället blev det såhär iaf. Sorgen finns överallt, hela tiden. Alltid är det nått som påminner.
Och jag börjar förstå nu, mer och mer för varje dag, att det är så mycket som aldrig kommer igen... Jag kommer aldrig mer säga "vi ska ta biiiilen till piiiilen" och dansa runt med Leo i hallen tills vi båda skrattar så vi knappt får luft. Leo kommer aldrig någonsin lära sig rida på Pil. Pilen kommer aldrig mer finnas där när jag behöver honom. Det är så mycket småsaker, sånt som egentligen inte borde betyda något, men som betyder allt nu när han inte finns kvar...
Hoppas att dom är klara snart bara. Det är verkligen KAOS just nu. Hela trappuppgången är skitig, fylld med sladdar och stora vita tunnor med delar av golv, väggar och badkar i. Utanför porten ligger dessutom X antal slaktade badkar. Går inte längre att ha vagnen i trapphuset utan den får ligga antingen i bilen lr så får vi bära upp den till lägenheten (3 j*vla trappor upp!).
Sjukt irriterande med andra ord. Dessutom har ju min kära nyinflyttade granne redan renoverat i en hel månad på helt skumma tider (typ klockan 8 söndagsmorgon) så jag är redan less på alla borrljud.
Gick iaf på Ikea med tjejerna, käkade köttbullslunch och snackade skit. Mysmys... Och pratade om JULAFTON! Herregud vad jag längtar! Jag ääääälskar julafton.
Samtidigt som det kommer vara första julaftonen på 5 år, som jag inte spenderar i stallet med pil. Har haft som tradition att åka ut tidigt till stallet på julaftonsmorgon med mamma, och käkat lussefika där medan hästarna tuggar morgonhö. Och det är så mys. Ingenting är som stallet på julaftonsmorgon... Och även om det nu skulle stå en ny häst där till jul, så blir det ju aldrig samma sak...
Och att inse att det är så mycket som aldrig händer igen... suck. Skulle ju försöka skriva ett glatt inlägg om min dag, men istället blev det såhär iaf. Sorgen finns överallt, hela tiden. Alltid är det nått som påminner.
Och jag börjar förstå nu, mer och mer för varje dag, att det är så mycket som aldrig kommer igen... Jag kommer aldrig mer säga "vi ska ta biiiilen till piiiilen" och dansa runt med Leo i hallen tills vi båda skrattar så vi knappt får luft. Leo kommer aldrig någonsin lära sig rida på Pil. Pilen kommer aldrig mer finnas där när jag behöver honom. Det är så mycket småsaker, sånt som egentligen inte borde betyda något, men som betyder allt nu när han inte finns kvar...
Världens bästa barnponny...
Kommentarer
Trackback
