mirowskan

...och jag är på väg till mitt arbetspass på Ica. Woho. Eller inte.

Men känns ändå rätt bra. Har jobbat måndag, fredag, lördag nu och så idag då, och jag börjar faktiskt tro att jag kommer klara det. Känns skönt att tro på mig själv igen.

Imorgon väntar förhoppningsvis dagisstart för liten Leo, liiite ledsen över det ändå... Eller ja, inte ledsen egentligen, men det känns ju lite konstigt i magen. Mammas lilla bebis, bortlämnad med massor av andra barn och fröknar som han inte känner.

Ifs trivdes ju Leo som fisken i vattnet när vi var där och hälsade på, men det är klart att det känns i ett mammahjärta när man ska lämna bort sin bebis till "okända" människor. Tänk om dom andra barnen är elaka mot honom? Eller om fröknarna inte förstår vad Leo säger? Tänk om de vuxna vänder ryggen till och liten Leo gör sig illa? Och tänk om de andra barnen biter honom?

Gah, hur klarar föräldrar sånt här egentligen? Och hur jag ska klara av att släppa Leo utanför dörren helt ensam sen när han blir äldre, det är en gåta för mig, men jag antar att vi får ta det problemet då, om 25 år eller så, haha.

Nää, ska inte fastna här framför datorn... jobbet var det ja. woho.