mirowskan

Ett år har gått... Ett helt år sedan jag kramade din mjuka hals en sista gång, tog ett steg tillbaka och såg dig falla. Plockade en bukett maskrosor till dig, la ner på platsen där jag såg dig sista gången, lät tårarna falla och viskade ut i vinden hur mkt jag saknar dig... Nånstans känns det fortfarande som om du är kvar.. Och det känns ok. Inte bra, men ok. Vila i frid min älskade guldponny, min pilgris, mitt allt. Matte glömmer dig aldrig...