Kan någon snälla förklara för mig vad alla...
Kan någon snälla förklara för mig vad alla halvblinda pensionärer i trafiken tänker på när de sätter sig i bilen? Fattar dom inte att dom är en ren jävla trafikfara när de blinkar höger-svänger vänster, kör i 30 på motorvägen och ger företräde i rondeller? Blir gaaalen på allt folk som inte bör köra bil, men rent förbannat ska ut och köra ändå, bara för att det är helg och solen skiner...
Ligger i sängen och väntar på jonny, med a...
Ligger i sängen och väntar på jonny, med alla lampor tända. Det är helt galet att jag, vid 23 års ålder, fortfarande är så pass mörkrädd att jag måste ha lampan tänd om jag ska kunna sova själv! Haha liiite pinsamt är det faktiskt...
Dagar som denna...
...är dagar som jag saknar dig så fruktansvärt.
För varför ska livet vara så förbannad orättvist? Varför ska någon man älskar dö ifrån en, långt innan det egentligen är dags?
För det skulle ju vara du och jag, vi mot världen. Vi hade ju bestämt det.
Ibland kan jag bli så jävla förbannad. Hur i helvete kunde du bara lämna mig? Hur tusan kunde jag tillåta dig att gå?
Men sen minns jag. Din plågade blick när du knappt kunde gå mellan sjukhagen och stallet. Hur du gick rakt in i transporten utan att ens orka tjaffsa minsta lilla när vi skulle till veterinären. Hur du knappt orkade äta upp dina bananer de sista dagarna. Hur mycket du gick ner i vikt de där sista dagarna. Hur du blev sur och grinig, hur din mage pajjade av alla mediciner...
Och nånstans vet jag ju, att jag gjorde rätt. Det är inte rätt att hålla kvar sin kärlek när sånt här händer. Hur mycket man än älskar. För kärleken kan inte läka alla sår, och inte heller tiden.
Och jag minns din glädje sista veckan, när vi visste att det var kört. När vi tryckte i dig massvis med smärtstillande 3 ggr om dagen och sket i alla restriktioner.
Jag minns hur du bockade och krumbuktade som en tok i hagen när jag släppte ut dig, när all smärta var borta. Jag minns hur du busade med mig, och gjorde allt som du visste att du egentligen inte fick, men som jag lät dig göra ändå.
Jag minns att du började gnägga mot mig igen när jag kom, att du kom galopperande när du hörde min bil.
Och jag minns att jag bad till gud varje dag att du skulle bli bra. Hur jag desperat ringde veterinärer och försäkringsbolag för att någon skulle ge dig en chans till.
Jag vet att jag gjorde det enda rätta som lät dig gå, att det hade varit sanslöst själviskt att hålla dig vid liv när du var så sjuk. Jag vet att jag hade lovat dig att du aldrig mer skulle behöva lida, aldrig mer vara rädd.
Jag vet allt detta.
Så varför i helvete ångrar jag mig för?
För det går inte en dag utan att jag tänker på dig, saknar dig, ångrar mig. Är förbannad på mig själv för att jag lät dig gå, men ändå så fruktansvärt glad över att jag faktiskt hade modet och kärleken till att göra det enda rätta.
Men ändå. Kan du inte bara komma tillbaka så allt blir bra igen?
When you left, I lost a part of me...
Liten hoppvideo igen då...
Och här kommer film nr två på mig och Wanco. 60 cm hoppning och 2 vägringar. Red helt åt helskotta och det gick alldeles, alldeles för fort. Men med tanke på att det var andra gången vi hoppade bana så får man väl vara nöjd ändå...
Så himla bra när man har någon som filmar, för då kan man verkligen se vad man gör för fel, och vad man ska bättra sig på till nästa gång.
men blää vad trist.
Har inte gjort ett skit på hela dagen typ, bara tvättat. Roligt värre lixom... lr inte.
Sofia (kompis, inte medryttaren) kom iaf ut till stallet och red Wanco. Självklart glömde jag ju fota... Men han gick iaf sååå himla fint när han väl slutade tjaffsa med henne och ansträngde sig lite. Så nu är jag sjuuukt taggad på att börja rida lektion igen. Jag vill också kunna rida sådär superbra ju!
Nu väntar glass, lite mer tvättning, och V på tv. Shit vilken spännande liv jag har!
Video på mig och Wanco!
Alla underbara stackars människor som står...
Alla underbara stackars människor som står ut med att jobba på dagis borde få så sjukt galet bra betalt!
Idag är det helt galet på dagis, alla barn...
Idag är det helt galet på dagis, alla barnen är ledsna (utom leo som är skitglad), och 3 nya barn håller på att skolas in. Försökte snacka lite med nya föräldrarna men gav upp fort eftersom dom dels är runt 40 och har noll gemensamt med mig, och dessutom är sjukt torra och bara verkar leva för sina barn. Säkert jättetrevliga egentligen, men inte min typ av människor alls, hua.
Står kvar på samma plats där du lämnade mi...
Står kvar på samma plats där du lämnade mig, med ett stort jävla hål i hjärtat. Saknaden är större än nån förstår... Min bebis, min pilgris, mitt allt... Mamma har inte glömt...
Fina Wanco!
Snälla Wanco står still och poserar för lite fotografering
Våra supportrar! Leo var överlycklig, klappade händerna så fort nån hoppat klart banan, och smackade för fulla muggar så fort nån häst gick förbi!
Framridning inför gymkhanan...
Gymkhanahoppning! Har tennisbollar under tröjan, därav tjockismagen... Man skulle nämligen rida runt en bana med tennisbollarna och sedan släppa dom i en hink i slutet... Och när man rider har man inte händer över, så då hamnade dom under tröjan, haha. Och ang min sits... Wanco försökte vägra men jag smackade på, så vi hoppade från skritt... så jag hann inte riktigt med...
Koncentration på hög nivå (och tennisbollar under tröjjan...)
Lillhusse rider en stund i pausen mellan gymkhanan och hoppningen.
Hästägare och mamma.
Precis kommit hem från stallet, herregud v...
Precis kommit hem från stallet, herregud vilken heldag det blev! Först stallmöte, sedan gymkhana och hoppning... Jag är heeelt slut! Hoppningen gick väl ok, wanco lekte räcerponny och jag var så nervös att jag glömde rida, men vi kom runt felfria i 30 klassen och fick 2 vägringar i 60. Är ändå rätt nöjd med dagen... Kommer ladda upp bild och filmer senare, och då får ni inte mobbas!
Wanco får äta lite lunch innan det är dags...
Wanco får äta lite lunch innan det är dags för vår första clear round! Börjar bli lite nervös... Och dessutom ser wanco ut som ett riktigt litet skabb i pälsen, och jag glömde tvätta mina ridbyxor igår, så vi lär inte vara det vackraste ekipaget på banan direkt... Haha hur tusan ska detta sluta?
Sitter med finaste på balkongen och dricke...
Sitter med finaste på balkongen och dricker viiiin! Fett med mys!
Ännu en spännande dag på jobbet väntar ida...
Ännu en spännande dag på jobbet väntar idag! Har iaf hunnit fila mina naglar och måla dom knallrosa, så nu ser jag iaf ordentlig ut igen!
Veckans mest värdelösa jobbpass, 18-22.15....
Veckans mest värdelösa jobbpass, 18-22.15. Jippie!
Sitter i solen och myser, har varit ensam ...
Sitter i solen och myser, har varit ensam med leo på dagis hela förmiddagen, så jonny fick sova lite... Superhärligt väder idag, så hela dagis tog en promenad till 4h gården en bit bort där vi kollade på hästarna, kossorna och fåren. Leo var lite halvledsen och rädd att jag skulle försvinna, så han höll mig i handen typ hela tiden. Mys att bli uppskattad iaf, för vanligtvis är han värsta pappagrisen! Nu ska jag äta glass i solen och njuta av lugnet medan barnen sover!
Uteritt på g! Wanco skötte sig bra vid hop...
Uteritt på g! Wanco skötte sig bra vid hoppningen igår, så idag väntar en lugn uteritt i skogen. Efter det blir det jobb för mig!
Gillar ni min snygga bana? Idag är det hop...
Gillar ni min snygga bana? Idag är det hoppning som gäller för mig och wanco, har aldrig hoppat mer än ett hinder åt gången på bana, så wish me luck!
På g till dag nr 2 på dagis och leo är tuf...
På g till dag nr 2 på dagis och leo är tuffa killen i solbrillor och pappas mössa! Idag har jag tagit med mig en bok iaf, så jag har nått att roa mig med när leo är på äventyr.
Hur gaaaalet trött är man inte nu då?
Herregud så jag beundrar alla dagisfröknar... Jag var med Leo på dagis mellan 9-15 idag och jag håller på att dööö nu. Shit, de är ju fullt upp hela tiden! Och ljudvolymen... herregud.
Nu väntar iaf kaffe med min finaste Anna... Och därefter ska jag sova gott, belive me!
Har dessutom varit duktig idag och ringt f-kassan och massa, pluspoäng till mig!
Första dagen på dagis! Mammas stora kille....
Första dagen på dagis! Mammas stora kille... Det känns lite i hjärtat men samtidigt är det ju jättekul. Superfint väder är det också, leo springer runt och leker med miljoner andra snoriga barn, och jag sitter på sandlådekanten och solar, sköööönt!
Alla är ute i solen och myser utom jag, so...
Alla är ute i solen och myser utom jag, som roar mig kungligt på jobbet i min snygga polyesterdress...
Solen skiner...
Men känns ändå rätt bra. Har jobbat måndag, fredag, lördag nu och så idag då, och jag börjar faktiskt tro att jag kommer klara det. Känns skönt att tro på mig själv igen.
Imorgon väntar förhoppningsvis dagisstart för liten Leo, liiite ledsen över det ändå... Eller ja, inte ledsen egentligen, men det känns ju lite konstigt i magen. Mammas lilla bebis, bortlämnad med massor av andra barn och fröknar som han inte känner.
Ifs trivdes ju Leo som fisken i vattnet när vi var där och hälsade på, men det är klart att det känns i ett mammahjärta när man ska lämna bort sin bebis till "okända" människor. Tänk om dom andra barnen är elaka mot honom? Eller om fröknarna inte förstår vad Leo säger? Tänk om de vuxna vänder ryggen till och liten Leo gör sig illa? Och tänk om de andra barnen biter honom?
Gah, hur klarar föräldrar sånt här egentligen? Och hur jag ska klara av att släppa Leo utanför dörren helt ensam sen när han blir äldre, det är en gåta för mig, men jag antar att vi får ta det problemet då, om 25 år eller så, haha.
Nää, ska inte fastna här framför datorn... jobbet var det ja. woho.
Har det sjukt bra just nu! Ligger i bäddso...
Har det sjukt bra just nu! Ligger i bäddsoffan hemma hos mina föräldrar och har en hel natts sömn framför mig! Mamma är supersnäll och tar leo inatt nämligen... Är dessutom heeelt proppmätt efter en riktig myskväll med pizza, godis och film. I löööv my mama <3 natti natt alla!
Vet ni hur mkt jag älskar det här stallet?...
Vet ni hur mkt jag älskar det här stallet? Har varit här sedan 7 imorse, och njutit av varenda sekund. Att få lalla runt i stallet helt själv, med bara hästarna som sällskap, helt utan stress och krav, det är lycka det.
Är i parken med mina fina killar, asnajs v...
Är i parken med mina fina killar, asnajs väder = glass!
Hemma igen efter min sena kvällstur! Sjukt...
Hemma igen efter min sena kvällstur! Sjukt mys och wanco var jätteduktig! Lite stel i vänster bara, men det blir bättre och bättre för varje gång. Så himla skönt att det går framåt nu, det är verkligen kul att rida när man känner att det verkligen funkar!
Testar om det funkar bara ;-)
Testar om det funkar bara ;-)
nej jag har inte dött...
Ska fixa nu iaf så jag kan blogga från mobilen, så ni får liiite statusuppdateringar iaf.
Kan dra dagen i korthet:
Leo, mammas stora kille, skulle egentligen ha börjat på dagis idag, men är sjuuuk så vi fick skjuta upp det... Så vi har myst hela fm i soffan och sedan efter lunch åkte jag till mina föräldrar där snällaste pappa hjälpte mig att fixa bilen, så nu har jag en ren bil, med nya lampor och fina sommardäck. Tack pappa!
Nu har jag precis städat, ska snatta lite middag av mina föräldrar och sen väntar en sen stallvistelse.
tjofräs!
Man vet att man är gammal när man sorterar...
Man vet att man är gammal när man sorterar tvätt en lördagkväll ist för att svänga sina lurviga på dansgolvet!
Men usch vad segt!
Kanske bara mina hjärnspöken... men men.
Fick iaf se bröllopsbilder från ett bröllop som jag inte var bjuden till, kändes också lite sådär om jag ska vara ärlig, men det verkade ju ha varit fint iaf.
Imorse var det provridning också, wanco gick som en giraff och testade massa. Så fort jag satt upp skötte han sig såklart exemplariskt. Suck.
Sjukt seg dag med andra ord, och jag har redan varit tvungen att ta ett "nödpiller". Mindre bra, börjar lika en snabb utväg för mig... men suck.
Vilket extremt roligt inlägg det här blev nu då. bläää. Ska iaf iväg och träffa min finaste Anna för en skvallerpromenad nu. Love it!
Bara äääälskar denna låt!
Fredagkvällarna blir aldrig riktigt likadana längre...
För några år sedan tillbringade jag i princip varje fredag med att svänga mina lurviga, eller iaf sitta och dricka några cider tillsammans med kompisar. En hemmakväll på en helg var så pass sällsynt att jag brukade prata om att "unna mig en ledig och lugn kväll".
Tjena, det var det, det.
Nu för tiden tycker jag att jag har "gjort något" en fredagkväll, om jag åkt till mamma och ätit middag, och är hemma igen vid 22. Nu är klockan 22.20 och jag tycker att det är sent! Att jag så sent som igår sov 10 h i sträck spelar tydligen ingen roll, jag är trött, trött, trött iaf.
Tror jag börjar förstå vad alla föräldraböcker menar när de skriver att livet aldrig blir desamma igen efter att man har fått barn.
Så, nu ska jag bara roa mig med att försöka ändra lite inställningar på bloggen, och sen väntar sängen. Man får se det från den ljusa sidan, jag slipper vakna bakis och fattig imorgon iaf!
Natti natt!
Back in the days
Kolla vad leo fick av sin mormor idag när ...
Kolla vad leo fick av sin mormor idag när vi var på toys! påslakan med barbapapa och sandlådegrejjer med bilar! Tack snälla mormor!
Absolut ingenting
Har bara mått bajs sen igår em, och gjort absolut ingenting, vilket ifs varit grymt skönt.
Nu sitter jag och väntar på att min kära mams ska ringa så vi kan åka iväg till toys och köpa present till mitt kusinbarn, som fyller ett i helgen (helvete vad tiden gått fort!)
men men. jag lever iaf, om någon undrar.
shofräääs
urp för att gå upp såhär tidigt!
Ibland...
När vi fann varandra, var vi båda små, taniga, rädda för allt och alla, och alldeles för osäkra på kärleken för att någonsin våga älska igen.
Men den där dagen, då vi träffades för första gången, såg jag någonting i dina ögon. Jag såg hopp.
Och så gick dagarna, veckorna, månaderna och åren.
Med tiden slutade vi vara två, och blev istället ett. Det vi gjorde, det gjorde vi för varandra. Tiden läkte sår, som vi aldrig hade trott skulle försvinna. Och medan tiden rann, så försvann rädslorna. Osäkerheten blev till ett diffust minne i din närhet, och aldrig någonsin förr hade vi kännt oss så hela.
Du var min, jag var din, vi var varandras. Folk slutade kalla mig för mig, och dig för dig. Istället blev vi oss, som två bitar i ett pussel.
Och jag älskade dig, precis som du älskade mig.
Men medan åren gick, och allt annat i livet sakta blev bra igen, så hände det som vi inte trott skulle hända.
För livet är inte rättvist nånstans. Du blev sjuk. För sjuk för att någonsin kunna bli bra igen.
Och jag höll mitt löfte till dig. Löftet om att du aldrig skulle behöva vara rädd och ensam mer. Aldrig någonsin skulle du mer behöva lida. Jag hade ju lovat dig det.
Så kom den där hemska dagen. Dagen då jag såg dig för sista gången. Dagen då jag kramade din hals en sista gång. Och precis innan skottet föll så såg jag in i dina ögon, för allra sista gången.
Och jag såg kärlek...
*dör lite*
Artikel med extreeeemt nyhetsvärde. Den är gammal som gatan men jag dööör lite varje gång jag läser den.
Journalisten som skrev den här stackars artikeln måste verkligen ha varit på topp, och måste vara såååå stolt över den här artikeln!
sådär segt igen.
Var iaf nyss ute i stallet och red liten Wanco. Började med att skritta ut och tänkte rida lite dressyr på ängen, men efter morgonens regnande var hela ängen alldeles sunkig och blöt, så jag nöjde mig med att skritta runt nått varv. Men självklart hade liten Wanco andra tankar... Han mindes nog vintern och alla galopper på ängen, för galopp var det enda han hade i huvudet....
Så vi studsade fram och tillbaka, Wanco kastade sig framåt och jag gjorde typ tusen förhållningar. Efter 5 min hade jag fått nog, hade noll tålamod för dumheter så då fick sig Wanco en rejäl smäll med spöet på halsen och efter det skötte han sig exemplariskt.
Helt sanslöst vad mysig han var att rida, mjuk och fin, med stadig form och bra tempo. Red upp till vår volt och red där i typ 10 min... Övade mycket åttavolter och herreguuuud han var så mjuk och fin. Ville aldrig sluta rida...
Men men, sen blev det bråttom, för Jonny skulle iväg och kolla fotboll...
ajja, nu sitter jag iaf här och datanördar och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mkt för att jag ska kunna gå och lägga mig.
Äntligen dagisplats!
Det ligger iaf hyffsat nära, i mälarhöjden. Jag var ju lite rädd att vi skulle få dagisplats i typ skärholmen eller nått, och att vi skulle vara tvugna att ta bilen för att det var för långt att åka kommunalt. Men till det här dagiset kan man faktiskt gå, även om det tar lite tid.
Ska ringa dom imorgon och boka besökstid och se vad det är för ställe. Håll tummarna för att liten Leo kommer trivas!
Nagelfix på schemat!
Idag ska jag iväg till Karins Nagelhörna i solna för att fixa mina naglar. Fixade ju naglarna innan mitt lilla paaarty, men faen har ingen aning om vad den bruden gjorde, men naglarna sitter bajs.
Har på 11 dagar tappat 5 naglar. Missnöjd är bara förnamnet!
Men ringde precis iaf och fick prata med underbara Jenny som jobbar där, och hon sa att jag skulle komma in idag och så skulle dom fixa till det. Lycka på det!
Älskar ju egentligen stället, har fixat naglar där sen jag var 16, och det här var faktiskt första gången som jag inte blev nöjd...
Jag saknar dig!
Önskar att du var kvar hos mig älskling....
Vad gör vi? Nu kör vi!
Myskväll!
Vi har redan hunnit med en promenad till affären och lek i viktoriaparken. Kallt men rätt kul.
Just nu håller jag på med middagen som snälla mamma faktiskt hade förberett... suck, här skickar man iväg sina föräldrar en helg för att dom ska slappna av, och vad gööör dom? - jo dom fixar värsta lyxmiddagen till oss som blev kvar här hemma! haha
Ikväll blir det alltså oxfilé i rödvinsmarinad, med tzatziki och räfflade "potatischips" (sånna man gör i ugnen, inte typ OLW chips...) Jam jam!
Sedan blir det ut till stallet för kvällsfodring, hästarna har fått stå ute efter em-maten så blir lite mer att göra än vanligt vid kvällsfodring, men det är bara mys att få pussa lite på dom små hårbollarna.
Nu ska jag återvända till matlagningen! shofräs!
Nu är annonsen uppe!
Nu är annonsen om medryttare upplagd... Hoppas hoppas att vi hittar nån snäll tjej som kan hjälpa till!
Btw fick jag ju en ny mobil av snällaste j...
Btw fick jag ju en ny mobil av snällaste jonny när jag fyllde år, så nu har jag nytt nr! :) tyvärr är jag ju sjukt oteknisk av mig så jag har inte lyckats blogga från nya fonen... Kan knappt ringa från den, sååå dålig är jag... Men men, snart lyckas jag säkert, så håll tummarna! :) och ni som inte har nya numret, fråga så får ni! :) finns även på fb om ni inte vill slösa pengar på ett mess... :p
Annonsen snart uppe...
Alltid så himla svårt att välja bilder till annonser, och pga bristande intresse från min omgivning har jag ju inte heller så mycket bilder på den lilla skiten... Dessa tre är dock de jag valde...
Valde dessa 3 då jag tycker att de visar Wanco bra... En från sidan, en framifrån och en helt lös. Dvs både under ridning men även i rörelse utan ryttare då han är ung... Vad tycker ni, borde jag valt några andra bilder ist?
Ny medryttare?
Jag är sååå trött på att ha dåligt samvete för att jag inte hinner, ändå har jag inte hjärta att göra mig av med hästen, jag älskar ju min dumma unghäst redan, han är min, jag lovade honom det när jag köpte honom, och så ska det förbli.
Min mamma hade som förslag att låna ut han på foder, men jag kommer inte klara det heller. Det är ju nu jag vill vara med, jag vill forma min fina "ponny", vill vara med och se han utvecklas. Det känns som ett enormt jävla jättenederlag att be om hjälp, men ah, jag måste.
Men göra mig av med han, ens på foder, det klarar jag inte.
Dessutom har jag nu kommit på vad jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli... och den utbildningen startar i höst = ännu mindre tid...
Faen. Varför växer inte bra medryttare på träd?
Mattes fina...
shit vilken seg dag...
Jag sov bort i princip hela dagen, sedan lämnade jag Leo hos mormor och så åkte jag och Jonny till psykologen. Mådde såklart skit hela dagen enbart pga det och ah... men men. Kvällen slutade iaf bra med att mina fina killar följde med mig ut till stallet (Leo äääälskar hästar) och sedan åt vi lite mysmiddag nere på udden... Tog ett glas vin och bara mös.
Efter mysmiddagen så kollade vi på blue bloods som Jonny passande nog kommit ihåg att spela in. Tror jag somnade lite då och då, för jag minns knappt någon handling, men minns iaf slutet...
Kvällen avslutades med att jag äntligen kunde sova i mitt duntäcke igen. Efter 3 tvättar och nyinköpta sängkläder... oooh loooovley! Jag är ju lite lätt kär i mitt täcke (sånt där dyrt och jättetjockt som jag fick i julklapp av mamma förra julen). Lycka på det!
Mammas stora hästkille!
