mirowskan

Visst blir man så mycket gladare så fort solen tittar fram?

Var ute och gick en underbar promenad i solskenet med Leo och Pilen. Folk vi träffade på kollade lite skeptiskt mot oss, undrar om dom kollar lika skeptiskt om man går förbi med en hund? Ett par vi mötte skrattade tillome och frågade om jag var ute och gick med hunden?

Har ju världens snällaste ponny, annars hade jag ju aldrig haft honom i närheten av barnvagnen... Och skulle olyckan vara framme, så skulle jag inte tveka en sekund på att släppa hästen och låta honom lösa situationen själv. Pil är dock så fruktansvärt feg, så han hade inte gått många meter ifrån mig ändå...

Nu har jag precis kommit hem från min grönt kort kurs - det är så skönt att komma iväg och vara något annat än bara mamma och flickvän i 2 timmar. Synd att kursen bara är på 4 dagar... Kvällsfodrade efter kursens slut, Pilen hade knappt druckit något vatten, så jag blev lite orolig och tänkte KOLIIIIIK! men magen lät, och han hade både kissat och bajsat, så jag tror jag kan sova lugnt inatt iallafall. Dessutom slängde han i sig maten, precis som vanligt... Men mitt mammahjärta får ju hjärtsnurp av att bara tänka tanken på att han en dag kommer försvinna från mig, så jag har lite lätt för att nojja upp mig över ingenting...

Nu ska jag gå och sova, har massvis att göra imorgon! Ska bli skönt att fylla dagen med aktiviteter så jag slipper tänka...

Världens snällaste ponny njuter av solskenet och av att slippa täcke för andra gången i år!