Vinterviksmys!
Egentligen skulle jag skrivit det här inlägget igår, men då satt jag och laddade upp semesterbilderna på FB, och det gick sjukt segt så jag var heeelt slut när jag väl var klar med det, och rasade i säng... Anyway...
Dagen började med att jag, Daniela, Havanna och Leo åkte till IKEA. Mkt mys. Var där i typ 3 timmar, och hann fika 2 gånger, vilket Daniela hade jättekul åt. Köpte en hel massa småsaker, bla lite saker jag ska brodera på, och så "tvingade" Daniela mig att köpa ett fruktfat som jag gått och suktat efter i flera år, men som jag aldrig tyckt att jag riktigt förtjänat att köpa trots att det inte är sååå jättedyrt. Höll på att ångra mig typ 15 gånger men fick inte för Daniela, så nu står fina fruktfatet här hemma och glänser och jag är kär!
Sedan köpte Daniela en gigantisk blomma från fyndhörnan, som fick plats i bilen med ett par mm till godo... Måste ha sett helkul ut när vi försökte få in den i bilen, haha!
Efter att jag släppt av Daniela och Havanna så åkte jag vidare mot Anna, och sedan avverkade vi i rask takt Kvantum, Donken och Systemet. Leo var helless på mig sedan, och jag kan förstå honom, så kul kan det inte vara att bara sitta i olika kundvagnar hela dagen (även om han fick en glass på donken...).
Så sedan blev det kvällsmys i vinterviken. Jonny fick följa med. Så vi satt på stora gräsmattan nere i vinterviken och grillade, snackade skit och busade runt med Leo. Mycket mys var det, och måste göras om snarast.
Idag blir det dock bara trist jobb. Usch. Men till helgen, då jääävlar blir det vinterviksmys på HÖG nivå med massa vin och massa snacks. Längtar!
I´m back!
Vi har iallafall hunnit vara en sväng i underbara alanya och komma hem igen. Fick ju resan i julklapp av mina föräldrar, så det har varit en lång väntan, och nu när man är hemma igen känns det som om man aldrig varit iväg.
Men men, resan var iallafall jättemys, även om det var mkt mer leka med bebis i skuggan och mindre ligga i solstolen och steka än vad jag är van vid. Så nej, jag är inte så brun. Men än är det ju rätt mycket kvar att sommaren, och jag har 3 veckors semester att se fram emot snart, så jag kanske hinner bruna till mig lite.
Nä, nu ska jag iväg till IKEA med Daniela och Havanna, måste köpa fler galgar till min fina garderob!
uppdatering om alanya kommer senare, ville bara visa att jag levde först!
Ångest.
En enda dag kvar nu, sedan åker min ögonsten till örebro, och är borta en hel månad. Vad gör alla människor som inte har häst hela dagarna egentligen? Försöker tänka positivt, kommer ha massa tid och pengar (?) över.
Hoppas att transporten går bra iaf. Förra året drog jag in hästjäkeln i transporten tillslut för jag blev så grinig (jag har noll tålamod). In har han ju alltid kommit hittills, även om det tagit 10-15 min...
Surt är dock att tjuven snott de flesta av mina schabrak. Så jag har nästan inga schabrak att skicka med. Så hoppas Anette har tvättmaskin där ute, för annars blir det jobbigt.
Idag har jag iaf jobbat. Hade en kund med väärldens läskigaste andedräkt, som dessutom skulle stå och småprata och vara trevlig. Snusk på hög nivå tänkte jag, medan jag log och försökte att inte andas genom näsan. Det var väl ifs dagens mest spännande kan jag ju säga. Inte hänt ett skit idag med andra ord, inte ens haft någon bitter pensionär som handlat av mig.
MEN! Idag kom Anna hem! Finaste Finaste Anna! Fick mess nyss att hon precis hämtat väskan och var på G hem, så nu sitter jag och väntar på att hon ska ringa mig så vi kan skvallra. Förhoppningsvis är hon inte bajstrött utan orkar med en fika ikväll, men vi får väl se, man brukar ju vara rätt mör efter att ha rest... Hur faen en vecka kan kännas som flera år, det undrar jag verkligen. Är helt lost utan min bästis, är som en 10 åring. haha.
Nu blir det fredagsmys med hämtmat. Tjoho på den!
(och btw tycker jag sanslöst synd om alla som tog studenten idag i iskyla och regn. Fatta surt!)
Hur blev du så gammal?
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor...
Vart tog tiden vägen, hur blev du så gammal så fort?
Idag står du på samma plats i livet, som jag gjorde för 6 år sedan. Lycklig, glad, livrädd.
Det är dags att lämna allt gammalt och bekant bakom sig, dags att komma till en ny skola, nya vänner. Folk som inte vet vem du är, som inte vet vad du har upplevt. I deras ögon kan du bli vem som helst.
Det är dags att bli vuxen, men ändå inte. Det är ingen som kräver att du ska gå till skolan, det är ditt eget val.
Men hur blev du så gammal? Jag minns dig som liten. Dina busiga blå ögon, ditt blonda hår. Jag minns hur vi bråkade, men även hur mycket jag faktiskt älskade dig, och hur stolt jag var över dig.
Jag minns när du var så pass liten, att allt jag gjorde fortfarande imponerade på dig. Jag minns att du alltid tog mitt parti inför mamma och pappa, oavsett hur fel jag hade.
Och jag minns hur jag lärde dig öppna dörrar, något som jag sedan bittert fick ångra när jag aldrig fick vara ifred en sekund efter det.
Jag minns alla lekar, alla sånger. Harry Potterläsning i soffan, utlandssemestrar. Bad, sol. Jag minns läxor, vänner, släktträffar. Ord, uttryck, händelser.
Mina minnen skulle kunna fylla en hel bok. Men istället för att skriva en bok, tänker jag på minnena och ler. Minnen kan ingen ta ifrån en, inte ändra på.
Idag står du på samma plats i livet, som jag gjorde för 6 år sedan. Lycklig, glad. Livrädd.
Idag är din dag lillebror. Idag är första steget ut mot verkligheten, ut mot att bli vuxen.
Och kunde jag lyckas såhär pass bra. Ja då kan du göra det hundra gånger bättre. Jag älskar dig lillbrorsan.
Jag och Max. Nians skolavslutning.
Inbrott.
Så jag latade mig på soffan i nån timme medan Leo roade sig kungligt på vardagsrumsgolvet bland alla sina 511 leksaker. Och sedan när Leo tog en powernap satte jag mig i bikini på balkongen och läste en av mina älskade twilight böcker.
Efter latförmiddagen tog vi en tur bort till pappa. Gick en promenad och köpte glass, till Leos stora glädje (suck, han som inte skulle äta sånt...)
Medan vi var ute och gick så ringde Agneta från stallet... Och jaa... tydligen har det varit någon inne i stallet inatt. Vi har ju inget "dyrt" framme, så sadlar, träns och dylikt klarade sig ju (inlåst i fikaboden) men i stallet har vi ju alla haft en massa saker framme, sånt som man inte tror att någon ska ta lixom.
De andra i stallet blev av med en hel del fodertillskott, men min b-vitamin och miner blå hade klarat sig, däremot har de tagit en hel del småsaker, samt rotat runt i alla lådor. Så trist för jag hade ju packat ihop 3 kassar med schabrak och sommartäcken till Pilen som han skulle ha med till Örebro... Och en av de kassarna är borta, och med det en hel del schabrak och vojlockar. Som tur var så hade tjuvarna lämnat mina 3 favvo schabrak....
Känns så trist, för även om det bara var småsaker jag blev av med så blir det ju mycket pengar när man lägger ihop det, och det är ju sådant som jag har samlat på mig under åren.
Särskilt trist att tjuvarna tog Pilens gråa waffel wave täcke... Det var grått/svart och enligt mig jättefint... Och det var det första sommartäcket jag köpte till honom, och då, för 4 år sedan hade jag så otroligt tajt med pengar, så jag var jättekär i det där täcket, och det betydde en hel del för mig. Löjligt kanske, för det är bara ett täcke... men ändå. det är minnen. Minnen som inte går att ersätta.
Och vad värre är... Någon människa, som uppenbarligen inte är helt frisk i huvudet, har varit inne i stallet och rotat. Bara meter från min ögonsten... Min fina ponnykille. Jag kan inte låta bli att förmänskliga honom till tusen och undra om han blev rädd? Blev han orolig av att det var folk i stallet mitt i natten? Folk som varken såg ut, luktade eller lät som han var van vid? Min stackars stora bebis...
Och tänk, tänk om de där hemska människorna får för sig att göra något mot hästarna? Tänk om de ger Pilen massa mat? Han är ju fånghäst och går på strikt diet, han kan ju bli jättesjuk av INGENTING i princip.... Eller tänk om de går nått ännu värre? eller nej förresten. Tänk inte alls. Klumpen i magen är tillräckligt stor redan...
Stallet är ju min trygghet, min frihetszon. Och så händer nått sånt här...
Trött, tröttare, träningsvärk!
Sååå. Liten uppdatering:
Lördag:
Hade morgonfodringen. Ellen kom ner vid 9 tiden till stallet, och så tog vi en uteritt i morgonsolen. Det är sååå skönt att rida sådär tidig. Jag menar - vem förutom en hästtönt är vaken och ute klockan 9.30 en lördagmorgon? Red över glömstavägen och bort till ängarna, där vi busade runt ett tag. Jättehögt gräs så Pil fick lyfta ordentligt på fötterna. Red lite volter och gjorde även galoppombyten på en 8avolt. Gick riktigt bra! Visst, ingen form eller krav sådär men han lyssnade kanon, så resten kommer sen det med. Körde lite busgalopp på slutet och sedan skrittade vi tillbaka mot stallet med två riktigt svettiga hästar.
När vi kom tillbaka badade vi både Limpan och Pil med nya rosmarinschampoot jag har köpt. Luktar riktigt gott! Så skönt att ha en häst som står still medan man duschar honom. Enda han inte gillade var när jag sprayade ansiktet på han, men jag gillar inte heller att få kallvatten sprutat i ansiktet, så han är förlåten, haha.
Betade hästarna efter i solen, så att dom fick torka lite, och sedan var det dags för mig att åka hem och hämta Leo och min mams.
Sen bar det av till Babyland, där vi handlade strandkläder och lite annat smått och gott till bortskämd bebis. Hade massa presentkort där, så betalade bara 1 kr för allt, sånt är alltid trevligt! Och nu är Leo rätt rustad för turkland, med UV-dräkt, badskor, strandtält och massa annat. (herregud vad jag längtar efter Turkland nu, fatta att det bara är 12 dagar kvar!)
Hann med en handling på kvantum också, Leo var överlycklig över att få sitta i kundvagnen, för av någon konstig anledning tycker han att det är jättekul... Bra att någon är road av att handla mat iallafall, för jag tycker inte att det är sådär jättekul. Dessutom är det så fruktansvärt dyrt med mat! Men men, äta bör man, annars dör man, så det är bara att betala och se glad ut.
Lämnade av Leo och mamma hemma hos mamma och pappa, och sedan åkte jag iväg till stallet igen. Skulle provrida nya dressyrsadeln. Testade lite utan stigbyglar först, och tyckte den satt helt ok, så jag satte fast stiglädrena. Lite läskigt kändes det ändå, för tänk om den inte passar om någon vecka typ, då är det ganska många tusenlappar kastade i sjön. Men men, hästen måste ju ha en ny dressyrsadeln, för den gamla är alldeles för smal... Trist men så är det.
Hade tänkt rida uppe på Enliden, men där hoppade 2 st, så fick hålla till nere på vår lilla volt. Gick helt ok ändå, men jag HATAR verkligen vår volt. Den är helt ojämn, lutar, är hård på vissa ställen och mjuk på andra. Dessutom är den superliten och det stör mig att man inte ens kan ligga på mittvolten och göra nått ordentligt arbete. Förstår inte hur de andra orkar rida runt på den, särskilt inte när de är flera. Själv har jag fullt sjå med att inte krocka med mig själv när jag rider där... Men men. Pil blev iallafall riktigt fin på slutet, och då slutade jag när det gick som bäst.
Tog in hästarna och kvällsfodrade vid 21.30 och sedan åkte jag hem och somnade på soffan, helt slut. Pensionär-Malin. haha. Hade lite dåligt samvete, hade ju barnvakt och allt, egentligen borde jag ju passat på att ha en utekväll, men det enda jag verkligen ville var att ha en riktig stalldag och sedan sova ordentligt. Man prioriterar inte riktigt nu, som man gjorde för två år sedan...
Söndag:
Sov sådär riktigt dreggelskönt ända till klockan 10. Det var heeeelt underbart att få så många timmar sammanhängande sömn. Åt frukost i solskenet på balkongen tillsammans med Jonny, sedan åkte jag mot mamma för att hämta henne och Leo.
Sedan bar det av till stallet igen. Red dressyr på Enliden medan mamma filmade och fotade. Det gick så sjuuukt bra, men när jag tittar på bilderna i efterhand så ser det ut att gå förjävligt. Men på filmerna ser man ju att det går bra. Skyller på att mamma bara lyckades fota när han gick som en giraff, eller precis när jag skulle fatta galopp eller bryta av eller nått. Skulle sååå gärna vilja ha en riktig kamera att fota med, men ah. Det kommer när jag blir miljonär.
Leo satt och skrek i ett hörn på ridbanan (glädjeskrik, han äääälskar hästen) så filmerna är rätt spännande. Dessutom är min mamma duktig på att prata mitt i filmerna. Suck. Leo fick iallafall rida lite (eller ja, åka häst) efter att jag ridit klart. Tur man har världens snällaste barnhäst. Leo lyckades få tag i ett av Pilens morrhår när han skulle klappa Pil. Vad Pil gjorde? - jo han stod och sov... haha.
Skrittade ut efter och red förbi en tomt där 3 barn blev överlyckliga över att det kom en häst förbi, och ville klappa. Pilen fick mycket beröm för sina fina flätor i manen, och samtliga 3 barn tyckte att Pilen såg precis ut som Pippis häst lilla gubben! Ingen aning om vart dom fick det ifrån dock, då Pil är fux, och lilla gubben var, så vitt jag vet, vit med svarta prickar?
Blev hem till mamma för att äta lunch, sedan hem och lämna Leo hos Jonny och sedan åkte jag tillbaka till stallet och red ut med Ellen. Red bort till ängen igen och busade runt lite, sedan tog vi en låååång skrittrunda hem. Mycket mys.
Herregud vad långt det här blev nu... Men men, ska lägga in lite bilder också. Inte för att jag tror någon har orkar läsa hela texten (eller?). Men det är ju ändå mest för min egen skull som jag skriver så...
Framridning, skritt.
Trav
Galopp (helt otroligt, han går inte som en giraff!)
Galopp, trampar under sig riktigt bra!
Klappa fint!
Två duktiga killar - en stolt mamma
Pilens "fina" flätor...
Busgalopp på ängen
Ellen och Liverpool
Finns det något härligare än detta?
nej, nu är jag visst sådär dålig igen...
Alltså. Det här med blogg och fina uppdateringar 30 ggr om dagen, det är nog inte riktigt min grejj...
Iallafall. Igår träffade jag och Leo Anna för att säga hej då... Känns som om hon ska vara borta i 3 år, fast det bara är en vecka. Vi köpte grejjer inför turkland (lite schampoo och sånt) och letade skor (hittade inga snygga). Jobbade på kvällen i 4 timmar. Trist och segt.
Efter jobbet åkte jag hem till mams och höll henne sällskap till 1 på natten då vi åkte och hämtade en något överförfriskad lillebror + 3 kompisar till honom. Det hade varit skolbal med efterfest vid lånkan (känns det igen, någon?) Hade lite flashbacks måste jag säga. Herregud, det är 6 år sedan man stod där själv, men det känns som igår. Illa.
Dagen idag har varit bajstråkig om jag får säga det själv. Känner mig som tant Malin, 87 år. Klockan är 22:48, det är fredag och vad gör jag? Jooo jag bloggar. På mina föräldrars dator. Och så fort jag skrivit klart detta ska jag hem till mig och sova, för snart är det morgon igen. Jo man tackar, en annan är ju uppe sent idag!
Ibland känns det som om jag missar hela livet. Jag är 22, jag ska förtusan leva livet just nu, inte vinka till livet lite slött från köksfönstret innan jag återvänder till min soffa. Suck. Men det är ju bara så mycket annat som måste göras. Städa, handla, fixa med barn, fixa med häst, jobba, betala räkningar. Livet är en bergodalbana sägs det ju, och just nu känner jag att min bergodalbanvagn har hamnat på villovägar. Istället för att rusa ner i en livsfarlig backe som svänger i 90 grader (fast på ett härligt sätt) så tuffar min vagn just nu runt, runt på ett spår som liknar nyckelpigan på grönalund. Och trots det går livet så jäkla fort. Jag hinner ju knappt vakna innan det är dags att sova igen! (utom på jobbet, där går tiden sanslöst långsamt, men ändå).
Längtar iallafall efter sommaren, turkiet, semester, roadtrip med Anna. Jag vill känna mig ung och nykär igen. Inte som 87 och tråkig. Men antar att det går över. Hoppas jag iallafall. Och jag hoppas att det hinner gå över innan alla i min omgivning har hunnit tröttna på mig.
Helgen hoppas jag iallafall ska bli kanon. För att inte sakna Anna allt för mkt (herregud, hur kan en vecka kännas så lång?!) ska jag tillbringa all vaken tid i stallet. Hoppas jag iallafall. Det står fodringar och städning på schemat. För alla andra låter det säkert bajstrist, men det är det här jag längtat efter hela veckan! Jag ska provrida min nya sadel, jag ska bada Pilen, jag ska städa loftet och skåpet, tvätta schabrak, borstar, kläder, benskydd och lindor. Rensa och slänga, behålla och laga. ååååh, kan det inte bli helg nuuu? Dessutom ska jag rida ut med en stallkompis imorgon, det ska bli grymt!
Så ja, nu ska jag återvända till min lägenhet och försöka att inte tänka alltför mkt på skräckfilmen som lillebror och mamma kollade på medan jag städade (och som jag råkade fastna i, så nu kommer jag drömma mardrömmar och sova med lampan tänd i några veckor, sorry Jonny!).
Sussa sött!
Om du hoppar...
Vänner som du växer inte på träd. Och jag är så sanslöst glad att jag har dig. Och hur tusan jag ska klara mig utan dig i en hel vecka när du sticker till solen, det undrar jag verkligen.
Jag skulle kunna sitta hela kvällen (och förmodligen hela dagen imorgon, och dagen efter det med) och bara skriva om våra minnen. Turkiet sommaren 05, midsommar på lökön... Sommaren 07 när vi ägde Claras dansgolv varje fredag och lördag. Skolavslutningar, sommarlov, studenten. Leos dop, födelsedagar, utekvällar. Och kaffe på donken. Shoppingturer, ridturer, kvällsbad. Promenader, träningar, godiskvällar, hemmafester. Alla minnen, alla tillfällen. Glada som ledsna. Så fort det hänt nått, så fort det inte hänt nått. Du finns alltid där.
Folk tror ofta att vi är systrar, och ibland kan jag tänka att ja, det är ju inte så långt från sanningen, eller hur? Visst, vi delar inga blodsband. Men du är mer än vän, du är familj. Det finns ingen annan än dig jag kan vara mig själv med till 110%, ingen annan som jag kan prata om precis allt med (och då menar jag verkligen ALLT).
Jag kan din garderob utantill, du kan min. Vi vet vad den andra menar, även när ingen annan gör det. Vi har delat så mycket tillsammans, så himla mycket skratt, ältande om killar, tårar, tillfällen, fyllor, allt. Så fort det händer nått är du den jag ringer, eller den jag smsar.
Du vet hur tråkigt jag tycker mitt jobb är, och jag vet vilka chefer du inte gillar på ditt. Vi är olika, men ändå så lika.
Skulle du någon gång försvinna, så vet jag helt ärligt inte vad jag skulle ta mig till. Vem skulle jag ringa? Vem skulle jag sms:a till? Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan dig, det går helt enkelt inte. För vem fasen är jag utan dig?
Nu håller vi på att bli vuxna, även om det inte alltid känns så. Nya människor kommer in i livet, men ingen stannar så som du gör.
Jag har världens bästa vän. Och om du hoppar tjejen, då står jag inte där nere och tar emot dig.
För om du hoppar, då är jag redan en blöt fläck på marken. Love you girl.
We weren´t sisters from the start, but God put us together to be sisters in the heart.
Turkiet 05.
Jag kan rida igen!
Har egentligen varken tid eller ork att sitta här, för det har varit kaos sedan imorse... men iallafall. En jobbarkompis från kvantum, Josefin, följde med mig till skithäst idag. Hon är ganska rejält mkt bättre än mig på dressyren, så ah, hon red igenom Pil ordentligt, tog alla tjaffs med honom och när han gått bra ett tag satt jag upp.
Och herrejävlar, det var en helt annan häst! Sjukt härligt att känna, även om det inte var jag som red fram honom till det.
Men ändå, det känns bra. Jag kan rida, jag kan det här. Och vi ska fixa det tillsammans. Älskade bushäst.
