Jag kommer aldrig glömma dig...
Igår städade jag bort dina saker. Dina rosa borstar, dina höpåsar, dina älskade mathinkar. Slängde din saltsten, tog hem din boxskylt. Packade ner din grimma, den som du hade på dig där på slutet, försökte förmå mig till att slänga men det gick inte. Gav grimman en snabb kram, tillät mig själv att minnas blicken i dina ögon när du försvann.
Grät en skvätt i stallet, grät massvis igår kväll, grät hela natten och har gråtit hela morgonen. Saknaden blir inte lättare att bära. Du borde ju vara här! Jag borde inte behöva städa undan dina saker. Jag borde inte behöva ställa upp dina saker på loftet. Du borde vara här, hos mig, där du hör hemma.
Men det är du inte. För du är borta nu, för alltid. Och nånstans vet jag, rent logiskt, att jag gör rätt nu. Livet måste få gå vidare, mitt liv måste få levas här och nu.
Men ändå är saknaden efter dig så stark, tomrummet du lämnade efter dig så fruktansvärt stort. Lilla älsklingen, du förstår nog inte hur stort hålet i hjärtat är efter dig. Ingen kan ta din plats, inget kan få mig att glömma dig. I hjärtat är du alltid min, och jag är din. I hjärtat och i mina minnen är vi alltid tillsammans. Riktig kärlek tar aldrig slut, glöms aldrig bort.
Ikväll blir allt annorlunda. Och jag hoppas det blir bra. Aldrig mer desamma, men kanske ändå bra. Kanske kan jag snart minnas dig med glädje, utan att gråta sönder mig. Kanske snart, inte än, förmodligen inte ens detta år. Men nångång.
I hjärtat finns du alltid kvar älskling. Jag kommer aldrig glömma dig, min finaste guldponnie. Tack för allt, min älskade Pilgrim...
Grät en skvätt i stallet, grät massvis igår kväll, grät hela natten och har gråtit hela morgonen. Saknaden blir inte lättare att bära. Du borde ju vara här! Jag borde inte behöva städa undan dina saker. Jag borde inte behöva ställa upp dina saker på loftet. Du borde vara här, hos mig, där du hör hemma.
Men det är du inte. För du är borta nu, för alltid. Och nånstans vet jag, rent logiskt, att jag gör rätt nu. Livet måste få gå vidare, mitt liv måste få levas här och nu.
Men ändå är saknaden efter dig så stark, tomrummet du lämnade efter dig så fruktansvärt stort. Lilla älsklingen, du förstår nog inte hur stort hålet i hjärtat är efter dig. Ingen kan ta din plats, inget kan få mig att glömma dig. I hjärtat är du alltid min, och jag är din. I hjärtat och i mina minnen är vi alltid tillsammans. Riktig kärlek tar aldrig slut, glöms aldrig bort.
Ikväll blir allt annorlunda. Och jag hoppas det blir bra. Aldrig mer desamma, men kanske ändå bra. Kanske kan jag snart minnas dig med glädje, utan att gråta sönder mig. Kanske snart, inte än, förmodligen inte ens detta år. Men nångång.
I hjärtat finns du alltid kvar älskling. Jag kommer aldrig glömma dig, min finaste guldponnie. Tack för allt, min älskade Pilgrim...
Lycka var när du fanns vid min sida. Vintern 2005.
Kommentarer
Trackback
