Hur hade livet blivit?
Sitter ensam hemma en lördagskväll och väntar på att melodifestivalen ska börja, och kan inte låta bli att tänka på hur livet kunde ha blivit.
Jag ångrar mig inte en sekund, jag är ju lycklig nu, och jag älskar mina fina killar över allt annat på hela jorden. Ingenting är starkare än kärleken jag känner för min son. Men ändå.
Hur hade livet blivit?
I slutet på sommaren 2007 så fick jag mitt drömjobb. Jag hade provjobbat i 2 dagar på en stor hästgård i lund. Jag skulle ha ansvar för 10 hästar + min egen. Jag skulle fungera både som rent praktisk hjälp, med allt vad det innebär med att jobba i stall. Tungt jobb - utfodring, mockning, utsläpp, insläpp. Men även en hel del ridning. Lägga upp träningsscheman, hjälpa till med ridning, longering, motionering. Följa med på tävlingar, vara hästskötare på både stora och små tävlingar. Ha hand om hästar som kom för tillridning.
"Lönen" var förstås ett skämt. Gratis boende och mat för mig och häst, och 2000 kr i fickpengar i månaden. Obegränsat med träningsmöjligheter, gratis träningar för flera "stora" tränare, tävlingsavgifter betalade.
Just då var det mitt drömjobb, min chans i livet att komma dit jag ville. Om jag hade tackat ja till det jobbet, hade jag kommit nånstans då? Hade jag varit ute på tävlingsbanorna nu, precis som jag drömde om? Hade jag ridit ärevarv på nån flådig häst, med rosetten fladdrande i tränset?
Hade Pilgrim varit i livet då? Hade han varit min tävlingskompis, eller bara stallets maskot?
Hade jag fått se världen från hästryggen, precis som jag drömt om sedan barnsben?
Eller hade jag tröttnat på det tunga slitet, på vägen uppåt? Skulle jag ha gett upp efter att ha kämpat i år utan att komma någonvart? Hade skador eller nerver satt stopp för min karriär?
Hade jag ångrat mig, flyttat hem igen, uppfyllt andra drömmar? Delat lägenhet med Anna? Fest varje kväll? Hade jag fortsatt utbilda mig, eller hade jag rest runt och sett världen? Inte från hästryggen, utan med en ryggsäck på ryggen och passet i handen?
Om jag inte hade träffat Jonny samma kväll som jag kom hem från lund... Om vi inte hade tagit den där promenaden ner till vinterviken, där vi pratade i timmar, tills vi båda frös så vi skakade. Om han inte följt mig hem som en riktig gentleman, bett mig om en puss och sedan promenerat hem igen i natten.
Om jag inte hade blivit så kär att jag knappt visste vad jag själv hette. Om min drömkille inte hade dykt upp där och just då.
Jag ångrar mig inte en sekund, inte en dag. Jag vill inte spola tillbaka tiden, jag vill inte längre ut på tävlingsbanorna. Jag vill leva mitt nuvarande liv. Med min älskade familj, med min absolut bästa vän, med stallet som en hobby.
Men ändå - jag kan inte låta bli att fundera. Hur hade livet sett ut, om jag hade valt en annan väg den där sensommarkvällen 2007?
Jag ångrar mig inte en sekund, jag är ju lycklig nu, och jag älskar mina fina killar över allt annat på hela jorden. Ingenting är starkare än kärleken jag känner för min son. Men ändå.
Hur hade livet blivit?
I slutet på sommaren 2007 så fick jag mitt drömjobb. Jag hade provjobbat i 2 dagar på en stor hästgård i lund. Jag skulle ha ansvar för 10 hästar + min egen. Jag skulle fungera både som rent praktisk hjälp, med allt vad det innebär med att jobba i stall. Tungt jobb - utfodring, mockning, utsläpp, insläpp. Men även en hel del ridning. Lägga upp träningsscheman, hjälpa till med ridning, longering, motionering. Följa med på tävlingar, vara hästskötare på både stora och små tävlingar. Ha hand om hästar som kom för tillridning.
"Lönen" var förstås ett skämt. Gratis boende och mat för mig och häst, och 2000 kr i fickpengar i månaden. Obegränsat med träningsmöjligheter, gratis träningar för flera "stora" tränare, tävlingsavgifter betalade.
Just då var det mitt drömjobb, min chans i livet att komma dit jag ville. Om jag hade tackat ja till det jobbet, hade jag kommit nånstans då? Hade jag varit ute på tävlingsbanorna nu, precis som jag drömde om? Hade jag ridit ärevarv på nån flådig häst, med rosetten fladdrande i tränset?
Hade Pilgrim varit i livet då? Hade han varit min tävlingskompis, eller bara stallets maskot?
Hade jag fått se världen från hästryggen, precis som jag drömt om sedan barnsben?
Eller hade jag tröttnat på det tunga slitet, på vägen uppåt? Skulle jag ha gett upp efter att ha kämpat i år utan att komma någonvart? Hade skador eller nerver satt stopp för min karriär?
Hade jag ångrat mig, flyttat hem igen, uppfyllt andra drömmar? Delat lägenhet med Anna? Fest varje kväll? Hade jag fortsatt utbilda mig, eller hade jag rest runt och sett världen? Inte från hästryggen, utan med en ryggsäck på ryggen och passet i handen?
Om jag inte hade träffat Jonny samma kväll som jag kom hem från lund... Om vi inte hade tagit den där promenaden ner till vinterviken, där vi pratade i timmar, tills vi båda frös så vi skakade. Om han inte följt mig hem som en riktig gentleman, bett mig om en puss och sedan promenerat hem igen i natten.
Om jag inte hade blivit så kär att jag knappt visste vad jag själv hette. Om min drömkille inte hade dykt upp där och just då.
Jag ångrar mig inte en sekund, inte en dag. Jag vill inte spola tillbaka tiden, jag vill inte längre ut på tävlingsbanorna. Jag vill leva mitt nuvarande liv. Med min älskade familj, med min absolut bästa vän, med stallet som en hobby.
Men ändå - jag kan inte låta bli att fundera. Hur hade livet sett ut, om jag hade valt en annan väg den där sensommarkvällen 2007?
Kommentarer
Trackback
