mirowskan

Precis skickat iväg lite bilder till förstoring. Vill så väldigt gärna ha bilder på min älskling uppsatta på väggarna, men det är jäkligt svårt att kolla igenom bilderna och välja ut vilka man vill ha, får en knut i magen och har gråten i halsen bara av att öppna filmappen där bilderna ligger....

Har fortfarande inte kollat igenom bilderna som togs där, på morgonen, innan allt slutade för alltid.

Herregud. Jag saknar min ponny, saknar tiden, saknar honom, saknar allt. Orkar knappt leva med allt det här, alla känslor, ändå måste jag ju det. För MITT liv är ju inte slut...

Men ändå. saknaden är som ett stort, stort hål i mitt hjärta...